Bob Dylans skivor

Slow Train Coming

2008-01-11T16:50:00.001-08:00

Slow train coming

1979 var det dags för Dylan att chocka sina fans igen, möjligen rent av hårdare än han chockat dem när han bytte sin folksångarimage för rockstjärnans. Dylan, rockstjärnan hade nu gått och blivit Born again-kristen. Han hade gått med i Vineyeard society, (vad som inte kan kallas annat än en sekt), och publicerade låtmaterial som predikade mot olika tendenser i samhället, varnade för moralens sönderfall och pekade på den yttersta dagen. Det är som det låter tungt att ta emot ett sådant budskap strax efter budskapen från det glada sjuttiotalet. Därför har ”Slow Train” setts som början till Dylans dvala under åttiotalet. Men för att nyansera bilden en aningen så var aldrig ”Slow train coming” en skiva som slaktades vid fotknölarna. Kritiken var ganska blandad. Försäljningen gick till och med bättre än för ”Blood on the tracks” eller ”Blonde on Blonde”. De verkliga reaktionerna lät vänta på sig till nästa skiva, den helt och hållet gospelartade ”Saved”, dök upp. När även tredje skivan ”Shot of Love” bar spår av en nyfrälst artist var många av Dylans kärntrupper ordentligt uttröttade. Och då hade de uthärdat en Dylan som i c:a 1,5 år envetet dessutom vägrade spela sina äldre, icke-religiösa låtar live. Många tröttnade och lämnade Dylans beundrarskara. Det var gud för hela slanten. Men det skall inte glömmas bort att Dylan genom denna övergång också samlade på sig nya fans. Kristna av olika riktningar fann nu hans musik, och under några år var Dylan det bästa som hänt kristendomen sedan Jesus. Den attityden skulle väl snart släppas, men faktum kvarstod att många blev kvar i Dylanfåran även sedan Dylan slutat spela in religiösa skivor.

Dylans omvändelse i perioden var total, han till och med predikade på spelningarna. Genom tillgång till gamla bootlegs från denna era har jag kunnat återuppleva den mycket bisarra händelseutvecklingen och Dylans helt förändrade persona. Det är efter detta som Dylan sakta men säkert blir allt mer talträngd och sparsmakad med utläggningar på scenen, även om han i ärlighetens namn alltid haft perioder med mer eller mindre pratande på scenen. Den kristna perioden, och denna skivan i synnerhet ska hur som helst inte underskattas. I synnerhet denna första skivan är en guldgruva att utforska. Låt mig förklara:

Tematiken på albumet handlar om människors värderingar, handlingar och den yttersta dagen. Bibeln har sällan eller aldrig varit lika närvarande på ett Dylanalbum som det är här, så det är bäst att vi bär med oss den goda boken när vi sätter oss och tittar igenom låtarna närmare. Men det kommer vi till snart, några få iakttagelser innan bara: Titeln är vald att representera Jesus återkomst på jorden. Det är en långsam färd, men den kommer en vacker dag, känns det som att Dylan skulle mena. På omslagsbilden illustreras det av en teckning där rallarna hinner lägga rälsen medan (det extremt långsamma) tåget närmar sig dem. Moraliseringen finner på albumet stort genomslag, vilket inte ses som det allra mest creddiga Dylan gjort. ”Gonna Change my way of thinking”, ”Gonna have to serve somebody” och ”Do right to others” är typexempel på en ny generation av finger-pointing-sånger av mäster Dylan, dock helt utan den ungdomliga naivitetens försvarsargument. Dock måste jag säga att skivans helhet blir till något större än delarna för sig, i synnerhet om man bryter ner dem i sina minsta beståndsdelar: texten och musiken. Tematiken är genomarbetad och koncis. Det finns en komromisslöshet och konsekvens här som gör skivan till en av Dylans tydligaste tema-skivor, något som aldrig kan vara ett minus.

Till sin hjälp för albumet tog Dylan Mark Knopfler, känd från Dire Straits, för att få soundet modernt i dåtidens elektronika. Följden är oväntat lyckad. Mark Knopfler gör ett toppjobb med att få ”Slow Train Coming” att låta som ett helt annorlunda Dylanalbum. Knopfler togs också in på ”Infidels” och gjorde väl okej ifrån sig där med, dock tog Dylan ifrån honom slutliga kreativa ansvaret där. Något annat på albumet som är oväntat bra är Dylans sång. Vi visste redan tidigare att han var kapabel märkvärdiga sånginsatser, sällsynt livgivande. Här följer Dylan upp den fantastiska sången på ”Street Legal” på ett helt legitimt sätt. Han vann följaktligen också sin första grammy för bästa manliga vokalist, genom låten ”Gotta serve somebody”.

Mycket skulle kunna tilläggas om de värderingar Dylan antar här, somliga rätt svåra att försvara i efterhand. Mycket fördömanden, somligt som nästan angränsar rasism eller sexism, men det är ändå inte möjligt att värja sig från Dylans budskap bär med sig. Han menar blodigt allvar, och hans sång accentuerar hur viktigt budskapet är. Hur Dylan hamnade här är en mer intressant fråga. En lång resa från sin första rockchock 1965, som avstannade vid motorcykelolyckan påföljande år för att tas upp igen 1974 ledde fram till ett äktenskaps slut, en annan slags krasch. Dylan vände sig då mot en andligare sida, och troligtvis genom umgänge med andra likasinnade drogs Dylan in i denna kristna sekt. Några riktigt klargörande redogörelser från dessa år har jag egentligen aldrig stött på och kan därför bara spekulera över hur det kom sig att Dylan plötsligt fanns här. Dylans egna redogörelser över att nåt fans som kastat ett silverkors på scenen som han känt sig tvungen att ta upp, vilket skulle ha lett fram till konversionen känns som bara halva sanningen. Troligare är en långsiktig process där intensiv bibelläsning kombinerat med ett antal kriser lett fram till drastiska beslut. Sällskap spelar också in, vi vet att många av medmusikanterna Dylan engagerade vid dessa år var mer eller mindre likasinnade. Det är inte helt orimligt att tänka sig att det inte var något direkt övervägt utan saker snurrade fortare och fortare runt 1978 och till slut fann sig Dylan stå i en helt ny position, medlem av en biblisk sekt, predikande som aldrig förr. Men vi kanske ska ägna det gamla mindre uppmärksamhet och istället glädjas åt den sköna musik det ledde till. Vi tar väl en titt på låtarna?

1.Gotta serve somebody är inledningsspåret och Dylan lägger versen rätt så tydligt här: ”Well, it may be the devil or it may be the Lord/But you're gonna have to serve somebody.” Själva låttexten har inte så mycket analysvärde. Det är en ganska straight-forward låt där Dylan exemplifierar sin poäng med olika slags människor som i slutändan måste tillbe någon: ambassadour to England or France, Rock and roll addict, a young turk, somebodies landlord, city councilman taking bribes on the sida... osv. Från den högste höge till den lägsta låga insisterar Dylan på att protagonisterna måste välja sida och visa vilken herre de ska tjäna.

Det roligaste i låten är just detta Dylaneska exemplifierande där allt märkligare karaktärer med märkligare bisysslor får paradera för att Dylan ska föra sin poäng i hamn. På så vis är låten Dylansk nästan anno 1965. Men faktumet att Dylan återgår till sin förenklade form av lyrik påminner snarare om Dylan anno 1963.

Detta är också låtens stora poäng. Bortsett från det så har vi Dylans sång (som vann en grammy som nämnt) och en ovanligt melodiös och rockig 12-bar blueslåt med utsökt refräng som godbitar i en låt som egentligen inte ens närmar sig de djup Dylan haft förmåga att penetrera i sin tidigare sångkatalog. I sin essens är låten aningens upprepande och tjatig, gränsande till irriterande i sitt hårdnackade budskap. Men Dylan övertygar ändå.

2. Precious Angel är nästa låt och här närmar sig Dylan sitt ämne med stor precision och saklighet. Här närmar sig också Dylans låtskrivande en nivå som är respektingivande och som trots periodens medelmåttigheter ändå producerade så vassa verk som ”Every grain of Sand”. Precious Angel påminner en smula om den låten som skulle dyka upp på skivan ”Shot of Love” två år senare. Det är en smått ödmjuk Dylan vi möter, som vänder sig till en kvinnlig figur, möjligtvis en verklig kvinna, men mer troligt är att det handlar om en idealbild, en ängel? Dylan beskriver hur denna ”kvinna” fick honom att inse att han varit blind i sitt tidigare liv. Första versen belyser detta på ett magnifikt sätt: ”Precious angel, under the sun,/How was I to know you'd be the one/
To show me I was blinded, to show me I was gone/How weak was the foundation I was standing upon?”

Men låten handlar inte enbart om omvändelsen, för det får man förmoda att den handlar om iaf. Det är också en beskrivning på hur omvärlden ter sig för Dylan anno 1979. Han har helt gått in i det kristna, och känner att intresset för andra religioner har tagit överhanden, synnerhet bland hans yrkesfränder, kan man förmoda (en tanke om Lennon och Harrison dyker osökt upp i huvudet): ”You were telling him about Buddha, you were telling him about Mohammed/in the same breath./You never mentioned one time the Man who came and/died a criminal's death.” Låten innehåller några av de bästa raderna på skivan, de som visar att Dylan verkligen bemästrar denna typ av låtar och att han brinner för saken, tänker i synnerhet på den mäktiga och nästan bibliska: ”Can they imagine the darkness that will fall from on high/When men will beg God to kill them/ and they won't be able to die?”

3. I believe in You är en ganska rättfram låt om trons makt och inneboende styrka, ett sorts deklaration över att tron överkommer alla hinder. Dylan närmar sig gud med en slags orubblig fasthet: ” I believe in you when winter turn to summer,/I believe in you when white turn to black,/I believe in you even though I be outnumbered./Oh, though the earth may shake me/Oh, though my friends forsake me/Oh, even that couldn't make me go back”.

Samtidigt finns något a-religiöst i låten. Gud nämns aldrig, och objektet för hans tro förblir hela vägen i ett dunkel, varför låten skulle fungera utmärkt i en sekulariserad kärleksförklaring till valfri kvinna likaväl. Detta är säkert en medveten strategi från Dylans sida, ty även om han skrev religiösa låtar så fanns det väl något tänk av låtskrivartaktik med i spelet. Låten är dock ingen av de mest intressanta att dissekera då den som sagt är ganska rättfram och talar för sig själv. Det finns några Dylanska motsatser såsom den i exemplet ovan (winter turn to summer) t.ex. men annars inte så mycket poetiska spetsfundigheter heller. Finns helt enkelt inte så mycket att läsa in mellan raderna. Den lyfts dock av Dylans inspirerade sång, utsökt här precis som på resten av skivan.

4. Slow Train är en av de där Dylanlåtarna, om inte den Dylanlåten jag snöade in mig på någonstans i Dylanfascinationens gryning. Dess status är fortsatt hög i min Dylanbok. Det faktum att många av raderna i texten är en smula, ehm, förbryllande har inte solkat ner dess stjärnglans för mig. Tillsammans med Changing of the Guards och Foot of Pride utgör den exempel på Dylans mästarlåtar från 78 och 83. Kanske är det rent av denna låt som fick mig att gå från att vara your-everyday-Dylan-lyssnare till att bli Dylannörd kategori 6 på fullt allvar.

Sällan är Dylan så bra när hans indignation över omvärlden tar överhanden. Här är en i alla meningar samhällskritisk och samhällskommenterande sak, där Dylan formligen spyr galla på omgivningen. Vi tar några exempel:

”Sometimes I feel so low-down and disgusted/Can't help but wonder what's happenin' to my companions,”

”Man's ego is inflated, his laws are outdated, they don't apply no more,”

”Fools glorifying themselves, trying to manipulate Satan”

Det finns flera bra exempel som vi ska närma oss. Vad Dylan talar om är ett tema som kommer att få logisk uppföljning tre album senare i den mörka samhällsskildringen Infidels. Redan här tangerar Dylan liknande teman, vargar i fårakläder, människor som har förlorat all förmåga till tro och bara ser ekonomiskt på saker och ting, falskheten som breder ut sig. Ta bara ”They say you lose your inhibitions, follow your own ambitions/They talk about a life of brotherly love/ show me someone who knows how to
live it. ”

Vad är det som sker med samhället som är så degenererat att Dylan måste konkludera varje vers med att gudståget och den yttersta dagen, som Slow Train får lov att symbolisera, närmar sig? Anarkin breder ut sig på bred front, i människors hjärtan och i USA i stort. Vi får av Dylan veta att shejker styr och ställer som om de vore kungar i en kommentar som nästan känns lite smårasistisk. Kanske har Dylan här oljekrisen i åtanke, då shejkernas makt vid 1979 borde varit rätt etablerad.

Kanske är Slow Train ändå aningen för rättfram för att höra till de bästa av Dylans alster från denna era, men jag har väldigt svårt att komma ifrån energin och Dylans smått fantastiska sång på detta spår. Så på så vis så hör den väl ändå dit, antar jag. Och min favoritrad väntar till den allra sista versen, men därmed inte sagt att jag begriper hur Dylan tänker här. Jag är bara så begeistrad av fraseringen i raden ”Well, my baby went to Illinois with some bad-talkin' boy she could destroy/A real suicide case, but there was nothin' I could do to stop it,” ungefär lika begeistrad är jag över makten och den lyriska styrkan i slutklämmen i samma vers, där Dylan tycks parafrasera Sam Cookes (What a) Wonderful world: ”I don't care about economy, I don't care about astronomy/But it sure do bother me to see my loved ones turning into puppets,/There's a slow, slow train comin' up around the bend.” Obeskrivligt bra.

5. Gonna change my way of thinking låter väldigt ösig och bra vid en första inlyssning, och säkerligen vid en andra och tredje. Om man bara bortser från att hela tematiken känns lite påflugen och snäsig så har man inget att förlora på att lyssna på låten. Men om man som jag måste sitta och analysera låtarna kommer man aldrig ifrån att det är här som Dylan har sin mest pinsamma stund på albumet. Tematiken går ut på att han ska ändra sina banor, starta ett nytt sunt kristet liv. Men egentligen handlar det mer om hur världen har sprungit iväg och blivit galen. Dylan förfasas över hur det ser ut där ute och garanterar att han ändrat sig iaf. Låten är traditionell 12-bar blues till formen och gör inget större väsen av sig mer än att det låter väldigt trivsamt när Dylan och Knopfler och kompani leker ihop.

Kanske kan man ta titeln och temat som ett slags förklaring över hela albumet, ty detta är ju just vad Dylan gör iom ”Slow Train coming”. Han förklarar det redan i första versen: ”Gonna change my way of thinking, make myself a different set of rules”. Vidare raljerar han om världens tillstånd av idag anno 1979, utan att specificera sig som i föregående låt. Den allmängiltiga hållningen gör att ”Gonna change my way of thinking” dels är lättare att ta till sig samt svårare att verkligen älska.

6. Do right to me baby (Do unto others) är Dylans bibelpredikan på albumet. Här antar han helt enkelt den gyllene regeln, om ni känner den. Hursomhelst går den som så att ”Behandla andra som ni själv vill bli behandlade”. Detta är temat i Dylans låt, som han lägger fram, utan några större krusiduller. Principen finns i flera av världsreligionerna med nästan snarlika ord. Men denna kristendomsprincip, är alltså Dylans fokus här.

Låten byggs upp som en lång lista över saker Dylan inte vill råka ut för: ” Don't wanna judge nobody, don't wanna be judged,/Don't wanna touch nobody, don't wanna be touched./Don't wanna hurt nobody, don't wanna be hurt,/Don't wanna treat nobody like they was dirt.” Dessa typer av exempel alternerade med versen där Dylan konkluderar att rätta vägen är att behandla andra som du själv vill bli behandlad. Detta är en av de mer lättolkade spåren på skivan, även om de inte är några rena labyrinter någon av dem.

7. When you gonna wake up? Är nästa låt och Dylan låter traditionen få fortsättning när han raljerar om omvärldens eviga problem när lösningen är så enkel och heter Jesus Kristus. Liksom några av sina kollegor här på albumet medför den problem inför en mer intellektuell Dylanlyssning, ty det finns inte en sån att göra här. ”When you gonna Wake up?” är straightforward som straightforward blir. Dylans fokus blir den stora behållningen för någon som inte är lika fast i sekterism som Dylan var 1979.

Världens desillusionering tar Dylan hand om perfekt här, några rader bränner än: ”You got men who can't hold their peace and women who can't control their tongues, /The rich seduce the poor and the old are seduced by the young.”. Det känns effektivt och med styrka. Dylan övertygar såsom han gjort på andra låtar på albumet, mer med sin pondus än sin lyriska briljans. Detta är något ovanligt och det är viktigt att tänka på det när vi går igenom Dylans katalog. Samtidigt kan jag inte ogilla upplägget. Mästarens fordrande stämma hörs.

8. Man gave name to all the animals är näst sista spåret och skivans definitiva outsider. Har tonen än så länge varit allvarligt och konfronterande så skiljer sig detta verk å det grövsta från sina föregångare. Dylan lägger an en betydligt lättsammare ton, utan att direkt göra avkall från Bibeln. Detta märks i refrängen där Människan skall bestämma sig för hur djuren skall namnges. I sista versen dyker den för syndafallet relevanta ormen upp:

”He saw an animal as smooth as glass
Slithering his way through the grass.
Saw him disappear by a tree near a lake . . .”

I det stora hela är det väldigt banalt. Rimmen varifrån djurens namn härleds är simpla och naiva, såsom Dylan regredierar till en femårings nivå. ”He saw an animal leavin' a muddy trail,/Real dirty face and a curly tail./
He wasn't too small and he wasn't too big./"Ah, think I'll call it a pig." Är ett tydligt exempel på detta. Någon större lyrisk briljans vågar vi inte utlova för kommande Dylananalytiker.

Låten är egentligen rent av barnslig såsom den barnvisa den är. Hur den hamnat i så dogmatiskt sällskap som den har gjort är egentligen den stora gåtan. Kanske kände Dylan att det blev ganska mycket av det hårda agitatoriska bibelmässandet, och ville ha en lättare ton mot slutet av skivan. Vi vet inte detta. Personligen har jag tidvis haft väldigt svårt att se charmen med den, även om det säkert finns en sådan charm. Bara Dylan kan ro i land med en sådan låt på ett sådant album. Och vi får ju heller inte glömma att detta inte är hans enda besök i barnvisebranschen, stora delar av albumet ”Under the Red Sky” från 1990 bär ju samma prägel.

9. When he returns är Dylans smått fenomenala avslutning av albumet, en låt som lät för tankarna till en outtake från ”Infidels” 1983, nämligen ”Blinde Willie McTell”. Tematiskt har de inte många gemensamma nämnare, däremot är soundet och ackompanjemanget ganska snarlikt. Dylan med raspig och sorglig röst, ackompanjerad enbart av piano. Först hade Dylan upplevt att låten inte var HAN. Han ville inte framföra den själv, utan menade att körsångerskan Carol Dennis, sedermera Mrs Dylan, skulle sjunga låten. Han ändrade uppfattning och väl är väl det, ty detta är ett storverk.

Lyriskt hör den till tidens stordåd av Dylan, med rikliga referenser i olika bibelverser, och språket flyter fram med en elegans som övriga albumet bara tidvis och i vissa fraser kan matcha. De likheterna med ”Blinde Willie McTell” leder till en annan senare sång: ”Every grain of Sand”, för liksom den låten har Dylans berättare i ”When he returns” ett öppet sinne, en ödmjukhet inför tron som inte annars infinner sig särskilt ofta på albumet. Det finns ett uppöppnande och fromhet här som egentligen är första exemplet av Dylans mer hyllande låtar på albumet ”Saved”. Tidigare har han alltid haft ett halvt tongue-in-cheek-leende berett även när han gjort sig som mest utsatt i sina låtar, eller så har där funnits aggressiv ironi, känslor av vanmakt och vrede, något, här finns bara en man som öppnar upp sitt hjärta inför något större. Det finns en storhet i detta också.

Uppbyggnaden är annars lik albumet i övrigt, här finns en enkelhet och uppbyggnad av olika situationer till vilken Dylan applicerar sin tes, en tes som typiskt nog för albumet aldrig utmanas eller kompliceras i senare verser. Rikheten i bilderna Dylan skapar för oss är ändå nog för att uppskatta lyriken: ”The iron hand, it ain’t no match for the iron rod/The strongest wall, will crumble and fall, to a mighty God”, är ett spännande exempel, ”Surrender your crown on this blood-stained ground/ take off your mask, He sees your deeds, He knows your needs even before you ask” är ett annat. Tematiken beskriver Dylans egen förvirring i de märkliga tidevarven, kombinerat med alla människors (får man förmoda, då alla situationer inte direkt passar in i Dylans privata liv)och hur den högre makten ändå har en större plan för allt. ”Of every earthly plan that be known to man, He is unconcerned,/ He's got plans of His own to set up His throne/ When He returns.” Av låtarna är det nog egentligen bara ”Slow Train” som jag håller lyriskt starkare eller jämnstarka med ”When he returns” på detta album.

Det är nu hög tid att sammanfatta albumet och vad vi kan konstatera överst är väl att Dylan inte ska läsas så mycket mellan raderna här som han ska annars. Slow train coming är Dylans kanske mest rättframma skiva. Sällan har han skådats så naken och så villig att lägga ut tydliga riktlinjer för eventuella följeslagare. Det är vidare en dogmatiskt skiva, det måste sägas. Det är också en fantastisk skiva, soundmässigt och temamässigt. Sällan har något fått bli så enhetligt som Slow Train coming i Dylans händer. Man kan reta sig på Dylans religiositet och i vår okristna tid är det väl synnerligen vanligt, men man måste ändå respektera och känna aktning för Dylans ställningstagande i denna svåra tid som slutet av sjuttiotalet hade erbjudit honom. Han hade skilt sig, han hade gått rockvägen två gånger och fått smaka på en hel del narkotika och kritik. Som tänkande och kännande människa valde Dylan religionens väg. Den skulle inte direkt komma att vara men den skulle få stor effekt på hans konstnärskap under dessa år.

Somliga förstår alls inte storheten i dessa tre album: den så kallade born-again-trilogin. Det är en felaktig och förenklad sammanhopning först och främst. Som jag ser det finns det två born-again album: detta och ”Saved”. ”Shot of love” som ibland klumpigt slås ihop med dem hör inte dit. Det hör snarare till en annan tid, närmare att koppla ihop med ”Infidels”. Det var också inför ”Shot of love” som Dylan slutade upp med sitt mässande på scen och sin envisa tanke att bara spela born-again-låtar på spelningarna. ”Slow Train” lägger versen, eller rälsen om man får raljera, medan ”Saved” ägnar sig åt klockren gospel. ”Shot of Love” är snarare sekulär, ägnar sig åt mycket som inte ryms inom religionens ramar. Dock tar den, liksom ”Infidels” upp religiösa teman på ett tydligt sätt, men att ta upp religionens teman var inte direkt ovanligt för Dylan så här dags.

”Slow train coming” är den bästa av de tre skivorna i min mening. Kanske av den enkla anledningen att ”Saved” är FÖR enkelspårigt hyllande och ”Shot of Love” för spretig och i avsaknad av tydligt mål. Visst, på ”Slow Train” finns det inte mycket att undersöka när man ska analysera låtar och så, men det finns en stämning på skivan som är svåröverträffad. Från den första bilden man får: den tecknade bilden av rallarna med rälsen och det långsamma tåget, via Dylans olika uppvisningar i den kristna tron så har man att göra med något väldigt konsekvent. Detta är ett rent verk i den meningen. Och jag tycker den ibland får orättfärdig kritik av oförstående sekularister. De förstår inte storheten i ett sådant här verk. Det finns något mellan raderna ibland som man måste ta till sig och beakta. Och detta är onekligen en sanning när det gäller ”Slow Train coming”.

Bringing it all back home

2007-06-10T17:16:00.000-07:00

Bringing it all back home

Bringing it all back home är Dylans femte skiva, och innebär en definitiv brytpunkt med mycket av det gamla. Redan på förra skivan, den något ofullständiga ”Another side of Bob Dylan” syntes förändringens vindar. Dylans skrivande började förändras redan där, till ett mer individualistiskt och psykologiskt perspektiv. Språket bar inspiration från beatpoeter och Rimbaude. Dylan hade börjat forma en helt egen nisch inom musikvärlden, något som sedermera skulle bringa honom legendstatus.

Vad som vidare förändras iom ”Bringing it att back home” är musiken. Tidigare har Dylan alltid framstått så akustisk och enkel som gud skapade honom, men hans fascination för elektroniken har bara tidvis gömts under folkmanteln. När den nya rockmusiken framträder, och då främst med ”the british invasion”, alla dessa band från England som står beredda att invadera USA med dess egen musik, men i ny högljuddare tappning, så står Dylan beredd. Han lyssnar. Han finner inspiration. Kanske inte främst från Beatles vilket brukar sägas enligt legenden, snarare verkar The Animals version av ”House of the Rising Sun” (Som Dylan själv populariserade genom att ha med den på sin debutskiva, då ackustiskt) ha haft stor betydelse för Dylan. Han gör en egen elektrisk version av låten, som dock inte kommer med på albumet.

Nu är ju inte denna förändring fullständig, vilket alla som lyssnat på skivan vet. Albumet innehåller 11 låtar varav de första sju är elektroniska och de sista fyra akustiska. Och vilken avslutning Dylan bjuder med sina fyra akustiska låtar. Sällan har en skiva haft en sådan tyngd att balansera med, så det borde mer än nog väga upp Dylans förändring i musikstil.

Bringing it all back home har ändå blivit den graal det är för rockmusiken, den definitiva rockskivan som förändrade allt, som drog in finkulturen i rock och visade att det inte fanns några begränsningar för populärmusiken. Dylan hade inte drivits till denna punkt av populistiska skäl, tidsandan var gynnsam för den, men den hade inte tvingat fram honom hit. Han drogs till denna rand, och han skapade förändringen, men han tvingades inte dit utifrån. Den stora förändringen ägde mycket av sitt tack till enbart honom och hans märkliga personlighet. Utan Dylan skulle rock- och popmusiken ha sett annorlunda ut.

”Bringing it all back home”, själva titeln på skivan, tycks relateras till själva musiken. Dylan tycks avse att han hört vad de kan göra med rockmusiken i Europa och har stora planer. Han tänker ta tillbaka det till USA, där rockmusiken en gång började. Musikstilarna han brukar sig av, influenserna han brukar sig av, allt smälter samman. ”Bringing it all back home” är som den enorma smältdegel av olika kulturers influenser vilket skapar skön musik. Tematiskt är ”Bringing it all back home” en ganska blandad skiva, som har frigörelse som sitt mest centrala motiv som dyker upp i låt efter låt. Det dyker upp på låt efter låt, frigörelse från en älskad, frigörelse från krav, frigörelse från samhället, frigörelse från tidigare associerade... Det är fel att hävda att någon annan skiva startade rocken. Det är denna skiva allt härrör ur.

I omslaget syns Dylan genom ett titthål, sittande på en soffa framför ett bord med mängder med intressanta prylar, en katt i knäet och en vacker kvinna (managerns fru Sally Grossman) avslappnad och utplacerad i en annan soffa bakom. Detaljerna är viktiga. Framför sig på bordet har Dylan mängder med inspirationskällor såsom album av Robert Johnson och Eric von Schmidt. Tydligt försöker Dylan visa på att han tar från källorna och berikar. Bringing it all back home handlar till syvende og sidst om att följa musiktraditionen och skapa något nytt från något gammalt. Nu måste vi bara titta på låtarna!

1. Subterrenean Homesick blues är kanske en av de mest Dylanska låtarna Dylan har gjort. Den på något definierar honom och hans revolution av rockmusiken. Den visar upp något helt nytt, något som aldrig hörts förut. En energisk Dylan spottar ut bilder som nästan inte hinner landa innan en ny träff når medvetandet. Låten är inte bara förhistorisk rapmusik, den är dessutom en musikvideons föregångare genom D.A. Pennebakers film ”Dont look back” (korrekt stavad för övrigt, Dylan hade fått en fix idé att förenkla engelskan genom att plocka bort onödiga appostrofer och dylikt).

Subterrenean Homesick blues är en samhällsbetraktelse i sin karaktär, högst paranoid och cynisk inför den enskilde medborgarens perspektiv gentemot statsapparaten: ”Johnny’s in the basement, mixing up the medicine, I’m on the pavement, thinking ’bout the government” gentemot ungdomars förhållande till vuxenvärlden: ”Look out kid, it’s something you did, God know when but your’e doin’ it again”.

Genom hela låten mässar egentligen Dylan om svårigheterna med att vara ung och finna sig i samhällets krav och förpliktelser. Vidare kan man tolka mycket av raderna som besvären att göra sig en karriär med en massa krav från olika håll (läs folkmusikfolket). Bildspråket är mycket träffande och det är som vassa knivhugg från Dylans penna. Somliga rader har likaledes blivit helt dogmatiska, ”You don’t need a weatherman to know wich way the wind blows” är väl ett av råden som fått rent av politiska effekter (läs vidare om Weathermen på Wikipedia så slipper jag göra detta till en lång historia), ”Twenty years of schooling and they put you on a day shift” som jag känner stor samhörighet med, samt ”The pump don’t work cause the vandals took the handals”. ”Look out kid” är det budskap som Dylan återkommer med från första versen och framåt. Livet är hårt. De som är unga lever i en tuff tid av höga krav. Således utgör ”Subterrenean homesick blues” den optimala förstalåten på en skiva som kommer att präglas av ungdom och vägval, och modet att välja sin väg.

2. She belongs to me är en av de där absolut Dylanska låttitlarna som inom sig rymmer en låt av oändliga djup och tolkningsmöjligheter i sin enkelhet. Låten och melodin är egentligen inte speciellt märkvärdiga. Detta är easy-listening Dylan. Det här är Dylan på sitt mest casual mood dessa år. Likväl blir ”She belongs to me” aldrig en speciellt enkel och bakåtlutad affär om man inte tillåter den att bli det och glömmer lyssna mellan raderna.

Låten är uppbyggd som en kärlekslåt till en tilltänkt älskarinna, eller käresta, en slags hyllningssång, men där hyllningarna egentligen är grova ironiska angrepp på denna kvinna, en kvinna som ”can take the dark out of the nighttime, and paint the daytime black”. Det är med andra ord en kvinna med mycket makt över vår kära berättare, ett inte helt ovanligt tema, se bara tillbaka på låtar som ”Spanish Harlem incident” eller fram mot låtar som ”Just like a woman” och den finner sig i ett naturligt flöde av temat manligt/kvinnligt som Dylan vände ut och in på i början av sin karriär.

Det är alltså dyrkan vi ska förstå detta som, en låt tillägnad kvinnans makt över mannen, samtidigt som den ironiserar över hennes maktgrepp och låter allt ljus falla på mannens underordnade förhållande på ett styrkeplan. Dylan låter oss förstå klart och tydligt vart makten ligger, att den är säker där, samt att han är fullständigt medveten om de karaktärsfel hos mannen som tillåter detta. Vidare tycks den specifika kvinnan Dylan sjunger till vara enormt självupptagen: ”She’s got everything she needs, she’s an artist, she dont look back”. ( Citatet ”Dont look back” blev för övrigt namnet på D.A. Pennebakers dokumentärfilm om Dylans turné i England 1965.)

För att tolka in låten i ett vidare psykologiskt perspektiv är det rimligt för mig att tolka det som en reaktion på de krav som Dylans kvinnor under perioden kan ha börjat ställa på honom (Var inte otrogen!, Ring mig!, Kom hem sen!) och som fick honom att försöka forma dem till Prinsessan på ärten, medan han i själva verket möjligen projicerar sina egna personlighetsdrag till kvinnans brister, se t.ex. den mycket talande slutversen som handlar om olika sätt att blidka denna märkliga kvinna. I all sin enkelhet och sin tolkvänliga svårhet är ”She belongs to me” en alldeles fantastisk låt, en av Dylans tidlösa klassiker.

3. ”Maggies Farm” är låt nummer tre, ett snabbt nummer som nog gör sig mest rättvisa i diverse liveversioner, för på skivan tycker jag aldrig den lyfter. Däremot på Newportspelningen 1965 tycker jag den är ypperlig.

Låten kretsar kring ett olyckligt öde, där någon stackare hamnat i diverse trista arbetsrättsliga förfaranden. ”Maggies Farm” är kärnpunkten för dessa. Hela Maggies familj har de facto utnyttjat vår käre berättare på än det ena än det andra viset. Varje vers startar på samma vis, en klagovisa över eländet han fått genomlida: ”I aint gonna work...” Dels en fortsättning på talking blues-temat, med sina små komiska brytpunkter, men i första rummet ändå en frigörelseskrift, en längtan att få ha fri talan, kunna skriva och göra vad han vill.

Det finns många rader i låten som poängterar fritänkandets ideal, ”I got a head full of ideas, that are driving me insane” och tydligast i slutet där Dylan sjunger: ”Well I try my best, to be just like I am, but everybody wants you, to be just like them, They sing while you slave and I just get bored”. Häri är frigörelsen mot folkrörelsen central. Dylan skulle aldrig finna sig i att vandra i utstakade spår. Striden hade startat nånstans i ”Chimes of Freedom”, men här uttryckte han det klarare och på ett mindre indirekt sätt. Friheten att uttrycka sig skulle hädanefter vara hörnstenen i Dylans poesi. Det snygga i hela processen är att trots att detta är en av skivans lättviktiga spår (och jag gillar egentligen inte att kalla den så, det ordet är inte bra. Engelskans ”minor” säger så mycket mer) så bär den ett stort budskap inom sig. Detta är att betrakta som en styrkedemonstration.

4. Love Minus Zero/No limit är nästa låt, och har med tiden kommit att allt oftare nämnas i raden av Dylans allra bästa kärlekssånger. Här är det mindre av de mer komplexa känslobilderna Dylan så ofta målar upp i sina kärlekssånger, snarare ren och sann kärlek uttryckt i vacker prosa. Skillnaden mellan de båda kärlekssångerna på spår 2 och 4 skulle egentligen inte kunnat vara större. Här är Dylan fullständigt dedikerad sitt objekt. Titeln är också intressant, dock har jag aldrig sett någon vettig tolkning av den, eller ens ett försök till tolkning. MIN tolkning är att Dylan här försöker måla upp den gränslösa kärleken, och att det inte nödvändigtvis är en verklig kvinna som åsyftas utan en idealkvinna, en kärleksbild. Kärleken som inte behöver utmanas av sådant som gräl eller vardag är ju naturligtvis den kärlek som är gränslös; ”No limit” som rubriken kallar det. ”Love minus Zero” kärleken minus noll antyder likaledes att denna kärlek aldrig kan minska eller avta.

Den andra tänkbara tolkningen på låten är att den är, om det är en verklig kvinna eller vi kan rent av det kalla Dylans kvinnobild, Dylans kanske första genderinlägg i en traditionell manchauvinistisk modell. Kritik har riktats mot låtar som ”Just like a woman” och ”Sweetheart like you” bland annat just i det avseendet. Bara titta på hur han beskriver sin idealiserade kärlek och mot vilket han ställer idealbilden. Dylan kritiserar de som argumenterar och har ideal, och lovordar hans kärlek som ”speaks softly” och ”knows too much to argue or to judge”. Slutligen finns hon också i den traditionella underordnade rollen av kvinnan som mannen kan ta hand om och vårda: ”She’s like some raven At my window with a broken wing”. Det finns sålunda flera rader som ger detta tolkningsuttrymme andningsutrymme, dock har jag sällan sett att låten kritiserats för sin manschauvinism. Detta gör att den första tolkningsmodellen ändå är den som kan tänkas ha segrat, såvida lyssnare har suttit och gjort textanalyser. Hur man än vrider och vänder på det så är det en skickligt komponerad låt som är djupare än ett första eller andra intryck skulle kunna ge sken av. Dylan visar här att han har bemästrat olika typer av kärlekssånger och låter dem mynna ut i en enda vacker ballad att ta med sig till en öde ö.

5. Outlaw blues måste vara skivans mest okända låt, totalt bortglömd, aldrig spelad live, sällan hörd nämnd. En klassisk tolvtaktare som Dylan kör igenom rätt så slätt, utan större åthävan varken å det lyriska eller det musikaliska. En snabb affär, men ingen man återvänder till jätteofta. Det är lite av samma visa som man hört lite här och där på Dylans första skivor. Lite oinspirerat. Fast elektriskt här, förvisso.

Jesse James öde tycks ligga i fokus hos Dylan här. Personligen tycker jag inte den är så mycket att ha. Varken dålig eller speciellt bra. Och i och med att vi har så mycket intressant på skivan kan vi lägga den här låten till handlingarna och fortsätta med det som är hyperintressant.

6 . On the road again är en av de mer ospektakulära låtarna på skivan. Dylan använder väldigt mycket olika bilder och kulturella symboler här, om än på ett hafsigare sätt än i senare mästerverk: santa claus, Napoleon Bonaparte, milkman. Grundtemat är ett tal till en tilltänkt älskling. Dylan försvarar sitt oberoende att inte flytta in genom att peka på olika situationer och absurditeter genom att nämna dessa och avsluta med ”you ask me why I dont live here, honey how come you have to ask me that?”

Låten ligger dock helt rätt i linje med skivan, här är Dylan på väg ut, ”on the road AGAIN”, en parafras på Keroucks välkända beatroman. Dylan i låten skall förstås som rockmusikern, den nya generationen, medan kvinnan han vänder sig till inte är lika framsynt, mer konservativ. Även om hon vill behålla honom så är det krav ställt till hur han ska agera, men han vägrar genom att peka på absurditeten i det hela. En okej låt, inte mer.

7.Bob Dylan’s 115th dream är det sista försöket ger sig på genren ”talking blues”. Den komiska genren tycks dö ut ungefär här, till ett smått intressant, men inte direkt spektakulärt resultat.

Dylan börjar sin historia som en stor resa på skeppet ”Wallflower”, det vill säga den båt som medförde de första nybyggarna till Amerika och till vilka de anrikaste ätterna i USA räknar sig. Genom hela sången är några teman konstanta: ”Wallflower”, Captain Ahab (som Dylan kallar Arab, antagligen för att han tycker det låter roligare) från ”Moby Dick” samt Columbus. Det är lite svårt att hänga med i denna resa, men Dylan tycks hur som helst endast hamna i olycka vart han än vänder sig i denna skruvade text. Det nya landet som refereras till i skivtiteln har hamnat på snedden. Rent cartoonmässiga incidenter drabbar vår berättare: ”A pay phone was ringing, it just about blew my mind, When I picked it up and said hello, This foot came through the line” .

Till slut kommer Dylans berättare iväg från mardrömmen i Det nya landet. Han möter Columbus på vägen och lyckönskar honom som sista åtgärd. Det är en intressant låt, som säkert kan tolkas om på många härliga sätt, men jag tycker inte riktigt den håller måttet som en av de stora låtarna på denna skiva.

8. Mr Tambourine Man har gått till historien som en av de allra mest kändaste Dylanlåtarna, nästan så att den konkurrerar ut Blowin’ in the Wind i det avseendet. Att ha den ständigt i blickfånget när det talas om Dylan har inte underlättat för den att hamna bland favoriterna hos mig, ska sägas. Jag har fått lära mig att tycka om den. Men det har jag gjort. Nyckeln är att bortse från alla andra som kan tänkas framföra låten och endast lyssna på Dylan. Till exempel The Byrds kriminella version av låten som gav dem deras artistliv duger inte ens att gödsla med i min trädgård.

Mr Tambourine Man, när man kommer den innanför ytan, (vilket The Byrds inte lyckades med, eftersom de mördade ihjäl låten med melodi) är att låten är ett mantra. Det är en mässande Dylan som möter oss med en ramsa om en sagolik figur med en tamburin som driver handlingen. Detta kan inte på fullo uppskattas utan Dylans stämma och ganska melodilösa tolkning av låten. Det hänger fullständigt samman med den ganska dissocierade texten. Mr Tambourine Man funkar inte utan Dylan. Den blir bara förvirrad och konstig då. Med Dylans tolkning däremot faller alla bitar på plats. Mr Tambourine Man är vägen ut ur mörkret, med en överenergiskt associerande och målande Dylan. Man anar drogruset, sömnlösheten, hallucinationerna och deliriumet bakom nästa krön på denna vilda resa. Varför inte bara säga: ”Take me on a trip, on your magic swirling ship, my senses have been stripped, my hands can’t feel to grip, my toes too numbed to step, wait only for my bootheels to be wanderin’”

Allra bäst är versionerna från turnéerna 65-66, gärna de på tillgängliga bootlegs där Mr Tambourine Man’s mystik får en ytterligare dimension. Tamburinen då? Tamburinen i sig berättas vara inspirerad av en av Dylans medmusikanter från spelningarna på den tiden, Bruce Langhorn, som hade med sig cymbaler, dessa överdådiga slagverk. Nån särskild melodi blir svår att spela på de instrumenten, förståss, vilket ger fullständig samklang med det faktum att låtens essäns är rytmen, inte melodin.

Givetvis har drogmotståndare hakat ner på låten och menat att det är en låt som förespråkar intag av diverse illegala substanser (take me on a trip, take me disappering through the smoke rings of my mind) vilket Dylan inte varit sen att förfäkta. Nog för att låten mycket väl kunnat ha skrivits i ett sådant tillstånd, men om man ska hävda det så är mången Dylanlåt under dessa år att tas inför luppen. Jag upplever snarare frihetskänslan som Mr Tambourine Man förmedlar, ett slags glädje inför livet och morgondagen, från en man som dittills varit under tunga ok från att finnas under folkrörelsens kontroll. När han nu väl valt sin väg, är det rimligt att se låten som hans lyckorus i frigörelsens tecken. Å andra sidan; denna frigörelse från inte bara detta utan alla konventioner kan också kombineras med tolkningen av låten som en narkotisk tripp, så blir alla nöjda. I slutändan har ändå låten kommit att bli för beroende av inspirerade tolkningar för att den ska ha varit magisk för mig, och sålunda har den aldrig tagit sig så högt upp på min topplista som den kanske förtjänar.

9. Gates of Eden är nästa sång, som är en naturlig uppföljare till ”Chimes of Freedom”, de låter rent av lite lika. Det är i den nya post-folkiga, ja man kan rent av kalla den meta-folkiga genré som Dylan rör sig lika obehindrat som fisken i vattnet. Gates of Eden glöms ofta lite bort i sin skimrande omgivning, men det är ett misstag att lämna den här pärlan utan någon uppmärksamhet. På ett sätt tycker jag den är snyggare gjord än till och med ”Chimes of Freedom”.

Det är återigen väldigt surrealistiska bilder Dylan frammanar, ”lamppost stand with folded arms”, ”ships with tattoed sails”, ”The savage soldier sticks his head in sand” är blott några av de allt annat än deschiffrerbara meddelandena Dylan kommer med. Det känns inte meningsfullt att ens försöka sig på en djupsinnig analys av de olika delarna utan snarare se till helheten. Dylan arbetade mycket på det här viset runt dessa år, varför man har betydligt större möjligheter att fullständigt förstå hans texter om man lämnar Webermantolkningarna på nattduksbordet och ser till det övergripande. Visst, här och var finner man små ledtrådar, nästan helt gömda bland drömska bilder som tydligare drar uppmärksamheten till sig.

Detta är en låt som Dylan berättat att han skrev låten efter en dröm han hade ”in a room that was not mine”. I näst sista versen får vi detta återgivet genom Dylans rad: ”The foreign sun, it squints upon / A bad that is never mine”. Den främmande platsen kan lika väl vara en allegori för den främlingsskap han kommit att uppfatta med att vara folkrörelsen nya stjärna, detta är omtalat i vers fem. Här är Dylan väldigt tydlig, hela känslan av att bli hyllad utan att känna sig delaktig eller förtjänt beskrivs: ”Relationships of ownership, they whisper in the wings, / to those condemned to act accordingly, / And wait for succeeding kings, /And I try to harmonise with songs / The lonesome sparrow sings, /There are no kings inside the walls of Eden.” Många av de andra verserna tycks mest visa upp andra märkliga varelser som befinner sig lika långt utanför centrum, ett tema som skulle komma att fulländas på ”Desolation Row”. ”Gates of Eden” leder fram till slutversen där Dylans älskling kommer och säger honom sina drömmar på ett lika oklandrande och oförställt sätt som leder tankarna till musan i Love Minus zero / No Limit. Personligen tycker jag att ”Gates of Eden” är en av dessa glömda Dylanpärlor som är fascinerande att dissekera. Eller bara lyssna till.

10. It’s allright Ma, (I’m only bleeding) heter näst sista låten på skivan, och det är här Dylan verkligen plockar fram storsläggan. ”IT’s allright Ma” måste vara den definitiva protestsången, då den som Dylan själv uttryckte det ”protesterar mot allt”. Djup meta-protest med uppriktig eftertanke som leder fram till mognare syn på världen. Och nog protesterar Dylan mot vad han ser i världen: ”Made everything from toy guns that spark/To flesh-colored Christs that glow in the dark/It's easy to see without looking too far/That not much/Is really sacred.”

Detta är poesi såväl på papper som i utsjungen version. Det är i låtar som denna, typiska Dylans 1965-66 när han var i sitt absoluta kreativa esse som han i min mening genomför sin revolution av rockmusiken. Det är också genom låtar som dessa som han får sina mest fanatiska anhängare, de som går till ytterligheter som att gräva igenom sopor (Weberman och garbologin) för att förstå Dylan. Man kan lätt tappa bort den där i slutet av skivan. Ganska lång. Lite enformig: musikmässigt består den i en fallande skala som avslutas med refrängen (som de facto aldrig bär orden I’m only bleeding). Men vilken text! Sköna one-liners som blivit Dylanklassiker som citeras flitigt: ”Money doesn’t talk, it swears”, ”Even the president of the United States must stand naked”, And if my thought dreams could be seen, they’d probably put my head in a guillotine”. Frasering och vers flyter skönt samman och sällan har väl Dylan ägnat sig åt ett så perfekt och komplicerat versmått som han gör här.

Samtidigt är ju It’s allright Ma en fruktansvärt kritisk låt. Den protesterar mot proteströrelsen, mot kapitalismen, mot människors gruppbeteende. Den värjer sig mot tendensen hos grupper av människor att klassificera och sortera i fack. Mycket av Dylans antagoni med protestfolket märks tydligt även här. Det är väl sällan eller aldrig man betraktar ordflödet och ser en så uppriktigt revolutionär låt framför sig. Slutraderna liksom lutar sig fram och frågar om man tänker delta i revolutionen eller om man tänker stilla sitta och se på medan kapitalismen förgör sig själv: ”And if my thought-dreams could be seen / They'd probably put my head in a guillotine / But it's alright, Ma, it's life, and life only.” Det kan tyckas en motsägelse att Dylan placerar sig själv i en giljotin, det vill säga i rollen av de konservativa, traditionalisterna som strök med i franska revolutionen. Men om vi tänker igenom det är Dylans nyskapande bara en förlängning och utveckling av traditionen inom musiken. Idealisterna däremot, vänder han sig mot. Och ser man till liknelsen i detta ljus så var det borgarna(idealisterna) som stod för revolutionen i Frankrike. Så det finns således två sätt att betrakta låten, båda har en rimlig tolkningsfördel, och båda har varit aktuella att tolka Dylans politiska agenda i över 40 år nu utan att direkt komma mannen närmare in på hjärtat: dels av Dylan som en socialist, dels av Dylan som en ytterst idékonservativ herre, som är noga med att anamma gamla ideal. Vi kan nog inte riktigt än vara övertygade om vad som var sant, är sant och så vidare. Och jag tror jag har lagt ut texten om låten alldeles för långt redan, så vi får nog gå vidare...

11. It’s all over now, Baby Blue är avslutningslåten på albumet och Dylan är medveten att han lyckats särskilt bra med denna. Det är en avskedslåt, vilket titeln bekräftar, ett slags elegi över livet i folkbranschens livremsgrepp. Det är för övrigt den låt Dylan plockade fram när han och Donovan hade en showdown i dokumentären Dont look back. Dylan sneglade på Donovan efter att denne framfört en låt och sa: ”Here’s a song” och nästan hånade skotten med sin överlägsna lyriska styrka. Filmens höjdpunkt för mig iaf. (ser man filmen låter det verkligen som varenda ord uttalas till just Donovan som sitter och ser snopen ut... : ) )

Hela känslan i låten är väldigt surrealistisk. Dylan målar upp en bild av en figur som allt vänt sig emot, allt är slut, alla tecken är tydda, harmageddon är här: ”Leave your stepping stones behind, something calles for you, Forget the dead you left, they will not follow you.”. Dylan uppmanar Baby Blue att se till att få med sig allt, för nu kommer han blåsas av banan. Det är inte svårt att föreställa sig musikindustrin i Baby Blues ställe, men det skulle lika gärna vara en sång om Dylan själv i osäkert läge efter att ha gamblat sin karriär på en skiva som denna. Dock bör man vara medveten om självsäkerheten med vilken Dylan sjunger och inse att den ALDRIG skulle kunna handla om Dylan själv. Snarare är det ett rop till makthavarna att ta ner skylten och kasta in handduken. I likhet med låtar som ”The times they are a changing” så är ”It’s all over now, Baby Blue” en protestlåt som förmanar maktens män att ta sitt förnuft till fånga.

It’s all over now, Baby Blue har jag alltid gillat. Titelkaraktären Baby blue hämtade Dylan från gamle rockaren Gene Vincents sång med samma namn. Dylans version av karaktären har dock lite att göra med Vincents ganska standardiserade kärlekssång (”Well, I've got a brand new lover/I love her, yes I do/She's my one and only/And her name is Baby Blue”) Snarare har Dylan slagit upp porten till något helt nytt, och han är smärtsamt medveten om det när han sjunger. Rockmusiken har förändrats. Folk och rock har smält samman i ett, parat med lite Baudelaire, Rimbaud, beatpoesi. Gränserna är härmed utsuddade. Det har gått eoner sedan Gene Vincent gjorde sin standardiserade kärlekslåt till Baby Blue. Det är över nu.

Och så avrundas denna den mest revolutionära musikskivan som sett dagens ljus. Jag anser att den är det stora verket hos Dylan, det som man kommer att minnas honom för. Det är här Dylan startar sin revolution, här som han begår det omöjliga brottet. Han kommer att bli hatad i sina kretsar, han kommer att få spela för buande folkmassor, men det bekommer honom inte. Den musik han har inom sig måste få komma fram. För all framtid är karriären som folksångarprinsen raserad. Dylan vänder blad och ser fram mot en ny musikvärld. Denna skivas storhet är i ”Das Kapital”-klass. Men liksom ”Das Kapital” inte är fungerande kvällslektyr så har ”BIABH” sina brister musikaliskt. Dylan är inte fullärd här än. Hans sound skulle komma att finna nya höjder på de två kommande skivorna. Tidvis låter BIABH som primitiv garagerock, och jag kan personligen ha svårt att hitta in i sångerna. Blonde on Blonde är jämförelsevis oändligt mer sofistikerad. Soundmässigt håller BIABH alltså inte riktigt lika höga klass, och det är väl en av anledningarna att jag inte plockar fram denna skiva så ofta. Men hyllas skall den. Hyllas och minnas. Starten. Inget blev sig likt. Det är över Baby blue.

Street-Legal

2006-07-26T17:42:00.000-07:00

Street-Legal

Det finns folk som hävdar att ”Blood on the Tracks” är Dylans skilsmässoskiva. Det finns mycket okunskap här i världen. ”Blood on the Tracks” var ingen skilsmässoskiva. DETTA är en skilsmässoskiva! När brytningen med Sara var klar 1978 satte Dylan av mot turné igen. Ända bort till Japan for han, med ett helt nytt sound som var präglat av kluvenheten inför det han stod inför. Elvis Presley dog i augusti samma år, vilket gjorde stort intryck på Dylan. Han beskriver hur han gick igenom hela sitt liv. Med idolens död och sitt eget spruckna äktenskap som bakgrund inspirerades Dylan till ett särpräglat sound. Det är snarlikt soundet som Elvis höll sig med, det s.k. ”Las Vegas-soundet” vilket ”Street-Legal” väldigt tydligt. Detta är ett unikt sound i Dylans katalog och nog det som står mig nästan närmast om hjärtat. Annars har hävdats att soundet på ”Street-Legal” har varit misslyckat, dåligt mixat och etcetera. Jag som bara hört den ommixade moderna varianten av skivan kan inte hålla med det påståendet för fem öre. ”Street-Legal” är vilt och sexigt och ska så vara. Det är ett rytande sårat monster och låter exakt så. Det är sårat men det är inte redo att lägga sig ned och dö, riktigt än.

Det finns många som rackat ner på ”Street-Legal” och texterna är nästa kapitel. Är det inte att Street-Legal skulle vara halvhjärtad wannebe-Dylanskt skriven så är det att Dylan skulle vara egoistisk, självcentrerad och bitter. Det är en uppsjö av känslor som har fått plats här. Den dubbelheten inför uppbrottet präglar skivans texter starkt. Alla känslor kanske inte är vackra, men det betyder inte att vi inte ska låtsas om dem. Textmässigt är kanske inte ”New Pony” och ”True love tends to forget” Dylans starkaste och smartaste rader, men de finns där och de behövs. Soundet å andra sidan är genomgående helt enkelt fantastiskt och höjer upplevelsen av detta.

En rätt olustig parantes eller poäng är hur kvinnovåldet tycks dyka upp på albumet så att säga. Det berättas om brytningen om hur Dylan tagit med en kvinna hem och hon sitter vid frukostbordet med Dylan och barnen när Sara kommer hem och det hela slutar med ett gräl där Dylan slår till Sara. Därmed är den slutliga brytningen ett faktum. Det är intressant att se hur flera av låtarna tycks eka denna händelse, eller om det är en efterkonstruktion från min sida: ”Baby please stop crying”, är ett exempel på hur en nerkörd man nästan manar sin kvinna att vara tyst med pistolens hjälp. Is your love in vain erbjuder en ganska traditionalistisk kvinnosyn, ”We better talk this over” erbjuder nästan ett försök till försoning inför något som verkar ha varit ett väldigt häftigt gräl med antydande om bråk, men som inte gått fullt så långt att de ännu kan förlåta varandra.

De mörka känslorna som bebor albumet är inte de enda här, dock, och det ska man noggrant påpeka. Under ytan i texter som ”Changing of the Guards”, ”Senôr (Tales of Yankee Power”) och i viss mån ”Where are you tonight? (Journey through Dark Heat)” finns en starkare kraft, ett ljus I tunneln. Gud bor här. Den annalkande omvändelsen känns förklarlig när man börjar skärskåda låtar. Sökandet är som allra starkast på Senôr, och det finns ett stort hopp om räddning som nästan skiner igenom då och då. Det är alltså både ett förvridet och skadat album, samtidigt som det är ett hoppets album. Talande för det är att det finns en rörelse i ett flertal av låtarna. De börjar som skildringar av kriser eller sökande, men avslutas med att berättaren skådar ljuset, i en eller annan mening. ”Street-Legal” är vägen till återuppståndelsen, återfödelsen. Men det är en farlig väg. Dylan skådar ut på gatan på omslagsbilden och kontrollerar att det är lugnt. Gatans lag lurar därute. Man får passa sig. Vi tar väl en titt in i denna omväxlande mörka respektive ljusa berättelse?

1.Changing of the Guards: Herregud. “Changing of the Guards”… Var skall jag börja? Jag skulle kunna skriva min doktorsavhandling i Dylanologi om den här låten. Allmänt ansedd som en av Dylans mest ogenomträngliga verk, är Changing of the Guards ett strålande sätt att inleda ett album. Så här sade Dylan själv om låten: ”It means something different every time I sing it. ”Changing of the Guards” is a thousand years old.” Och nog finns det tecken och spår i låten som antyder att Dylan vill att vi ska vända blickarna bakåt en cirka 2000 år. Jag ska nämna några ord om arrangemanget innan jag börjar deschiffrera låten åt er. Det är ganska unikt i Dylans katalog om man bortser albumet, soundet känns friskt och fräscht, körsångerskornas upprepanden av Dylans ord förstärker innebörden.

Vad sjutton handlar låten om då? Jag har inte haft någon större hjälp av Dylanologer som mest tycks rycka på axlarna när låten kommer på. Resultaten jag har fått är fascinerande. Det finns väldigt mycket av tekniken Dylan använt sig av i ”Tangled Up in Blue”, där han vrider och vänder ett perspektiv att inkludera olika människor på olika platser, på olika tider för att beskriva ett skeende. Något säger mig att de tre sista verserna är nycklar för att få en djupare förståelse i låten. De berättar något som de föregående raderna är beskrivningar av. Vi börjar i första versen, där problemet målas upp av Dylan:

”Sixteen years, sixteen banners united across the fields, where the good shepherd grieves. Desperate men, desperate women divided, spreading their wings, neath’ the fallin’ leaves”.

Det här är ett krig. Baneren står förenade vid slagfältet. Men vad är det för krig? Män och kvinnor står på var sin sida. De är oförenade. Människan är ofullkomlig så. Det som beskrivs är början på Dylans långa allegori om könskriget, den desperata rand människan förpassats till när det heliga kvinnligt gudomliga(Gaia) tystades ner av kyrkan. Referenserna är otaliga och förekommer i varenda vers, samtidigt som Dylan väver in sitt eget liv i låten. Dels de sexton åren på slagfältet, dels äventyret på ”the marketplace” där ”merchants and thieves” lurar. Sedan i fjärde versen från slutet beskriver Dylan sin saknad av sin älskade: ”The palace of mirrors, where dog soldiers are reflected, The endless road, and the wailing of chimes. The empty rooms, where her memory is protected, where angels voices whisper to the souls of previous times.”

Jag skrev att låten var gammal, och det finns också rikligt med referenser till medeltiden och kyrkans verksamheter på den tiden i låten. Alla kättarreferenserna, där den mest talande är ritualen i vers 4 som mest rimligen kan tolkas som brännandet av någon som blivit dömd som häxa. Vidare beskrivs kvinnan Dylan söker ”She smells sweet like the meadows, where she was born, on midsumers eve, near the tower.” Midsommarfirandet var ett hedniskt firande där solen stod i centrum. Detta är ännu en referens till det heliga kvinnliga: att Dylan söker kvinnan som är född denna den mest hedniska av dagar. Två hedniska och förkristna gudar nämns i vers 4, dessutom: Jupiter och Apollo.

Slutverserna är ändå de mest intressanta, då de följer upp hela den här genomgången av det gudomliga kvinnliga och kyrkan. Dylan målar upp en scen som endast kan beskrivas som ett samtal mellan Maria Magdalena och Jesus Kristus i tredje versen från slutet. Referenserna är otaliga. Stenen som rullats bort. De 48 timmarna senare (På tredje dagen). Maria Magdalena (som enligt bibeln var den som fann Jesus återuppstånden) frågar: ”…what measures (he) now will be taking”. Vad som följer därpå är de kanske mest talande verserna jag läst för det manligas och det kvinnligas förening och behov av varandra i vad som inte kan vara annat än ett samlag: ”He’s pulling her down, and she’s clutching on to his long golden locks”.

De sista två verserna är exakt vad för slags åtgärder han tänker företa. Orden kan INTE vara annat än riktade mot kyrkan:

”Gentlemen, he said,
I don't need your organization, I've shined your shoes,
I've moved your mountains and marked your cards
But Eden is burning, either brace yourself for elimination
Or else your hearts must have the courage for the changing of the guards.

Peace will come
With tranquility and splendor on the wheels of fire
But will bring us no reward when her false idols fall
And cruel death surrenders
with its pale ghost retreating Between the King and the Queen of Swords.”

Starka ord, indeed. Hur hanger kriget och könen ihop med detta? Det synes vara kyrkan Dylan vänder sig emot i detta Jesus-tal. Kriget som gått som en röd tråd igenom låten, lovar Dylan skall ta slut. Men det kommer med stora förändringar. Mänskligheten får se sina falska gudar falla när slutligen det manliga och kvinnliga(the King and the Queen of Swords) återförenas. Kanske är det ändå på detta vis man skall betrakta låten: den om en mans väg till ljuset och religionen efter andligt sökande då en viktig relation har ändats. Kanske är det lättast att betrakta ”Changing of the Guards” som just detta: en prolog till den övertygelse som visar sig på ”Slow Train”. Detta är hur man än vrider och vänder en av höjdpunkterna i Dylans karriär. En riktigt saftig start på albumet.

2. New Pony: är Dylans mest bluesiga låt på albumet och den följer i samma yviga spår som ”Changing of the Guards” började. Mixa lite blues, bibeln och sex och du har ”New Pony”. Något i låten är väldigt tilltalande. Kanske är det sättet som bakgrundssångerskorna hela tiden manar ”How much, how much, how much LONGER!” som ger låten dess röjiga ös. Kanske bidrar saxofonen mer än lite till det, men jag är barnsligt förtjust i den här låten. Om du behöver en Dylanlåt som svänger arslet av allt så är det New Pony du ska gå till.

Textmässigt är det väl inte det starkaste Dylan skrivit, även om analogin om ponnyn som uttryck för en kvinna är rätt finurlig, utan att direkt vara ny. Dylan beskriver sin gamla ponny som hetandes Lucifer och ”Broke her leg and needed shooting, I swear it hurted me more than it could have hurted her”. Dylans sång är överlag mycket skarp och hans frasering träffar som pisksnärtar. Denna gamla kvinna/ponny ses sedan inte mer, Dylan fortsätter nästan barnsligt triumferande att beskriva sin nya kvinna/ponny: ”I got a new pony, she knows how to foxtrot, lope and page, I got a new pony, she knows how to foxtrot, lope and page, she got big hind legs, long black shaggy hair hanging in her face”.

Sista stycket känns väldigt odylanskt och det kräver sin Dylananalytier för att man inte ska rodna. ”Come over here pony, I wanna climb on top of you, Come over here pony, I wanna climb up on top of you, well your so nasty and your so bad, but I swear I love you, yes I do.” Här ser vi hur Dylan dras ner over syndens kant, i sitt sökande efter något meningsfullt att ägna sig åt efter Sara dragit. Sex och synd. New Pony skvallrar ganska mycket om den förestående omvändelsen, även om den på inget sätt antyder den rena vägen. Ett gediget nummer som aldrig ska underskatttas.

3. No Time to Think: Av skivans fyra djupare och mer genomarbetade texter är No Time to Think det nummer som minst lyckas i sitt syfte. Det är en ganska avancerad rimstruktur som Dylan gett sig på i sitt försök att rada upp stressen och kraven som gjort att uppbrottet är ett faktum. Rationaliserar han? Ja, kanske. Att han distansierar sig från problemen genom att inte ta på sig mer av skulden är egentligen inte låtens största problem. Det är snarare att det blir något repetativt och en smula krystat med de avancerade rimbyggena. Slutresultatet övertygar inte så mycket som det till en början kan tyckas. Här är enda stället på Street-Legal som jag inte är övertygad om det Dylan försöker göra, fungerar.

No time to think är inte utan sina meriter, dock. Det finns en hel del intressanta mytologiska passager som Dylan slänger in på halvt måfå. Givetvis är bibeln en vanlig källa: ” Your conscience betrayed you when some tyrant waylaid you/Where the lion lies down with the lamb” sjunger bland annat Dylan. Många fraser refererar till något antikt, om forntida krigare och krigsherrar, och detta ansluter låten till Changing of the Guards att åskådliggöra nuet och det som runnit ut i sanden med mytologiska bilder, även om den lyckas sämre i sina poänger.

Det är med andra ord en ganska tam analogi som är ganska lättövekådlig: ”Judges will haunt you, the country priestess will want you, her worst is better than best” sjunger Dylan t.ex. och det är inte svårt att förstå vad han menar. Det är också rätt talande att No Time to think aldrig spelats liv, då säkert Dylan också känner att den blev en smula rakt på sak, en smula för upprepande precis all orättvisa som drabbat honom samt en smula svårsjungen utan att dribbla bort tungan.

4. ”Baby please stop crying” är nästa låt, en hit i England, men totalt ointressant i USA. Den visar upp en alternativ Dylan, där han verkligen kliver in i Las Vegas och agerar smörsångare. Bakgrundskörer och saxofoner, flashiga ljus. Dylan manar i låten till kvinnan att hon skall sluta gråta, orsaken till gråten anges vara: ”you’ve been down to the bottow with a bad man babe, but your’e back where you belong” – en fruktansvärt skön inledning på en låt. Säg orden, smaka på dem. De smakar gott, va? Poesi för läpparna.

Det här är en smula märklig låt, för den går egentligen inte att förklara så det blir vettigt. Dylans sångares attityd till ”Baby” tycks pendla mellan tröstande till mordiskt från en vers till en annan. Gråtandet tycks ge upphov till att han både tänker såväl skjuta henne som att låta henne resa över någon flod (Styx?) vilket också skulle kunna betecknas som plan på att bringa livet ur henne.

Å andra sidan verkar sångaren senare erbjuda sin tröst, på ett sätt som för tankarna till Queen Jane Approxemately till exempel. En tänkbar lösning är att det här inte är något tal till någon Baby alls utan en monolog i Dylans huvud, där det är de egna tårarna som Dylan så bittert ångrar. Det skulle rimma väl med resten av albumet där första delen av låtarna ofta är mörka och deprimerade, och där något händer och i slutet anar man ljuset. Det skulle också vara rimligt att Dylan vill vidare över floden, ty hela albumet liksom denna låt tycks befinna sig i Limbo, det stadium som existerade mellan Döden och Livet. Det korrekta svaret lär vi inte veta, utan konstaterar att det är en av höjdpunkterna på albumet, och en låt som får en att tänka till åtminstone en gång.

5. “Is your love in vain?”, är en verkligt musikalisk låt där Dylan säkert vinner många oväntade anhängare. Vad gäller för hela albumet, så är det mer musikaliskt och melodiöst än vad Dylan kanske är känd för. Låtens svagheter hittar vi isåfall i det lyriska, som balanserar mellan resignation och chauvinism. Det står väl de flesta Dylankännare klart att låten refererar till Robert Johnsons ”Love in vain” i titeln. Bortsett från det är det här en historia om en törnad man, som inte riktigt vågar ge sig hän i den nya kärleken, utan försöker försäkra sig om att det är säkert och att hans hjärta skall våga.

Inte en helt unik låt, med andra ord. Förändringen som genomlyser albumet inträffar i sista versen, där Dylan konstaterar: ”All right I’ll take a chance, I will fall in love with you, If I’m a fool, you can have the night, you can have the morning too.”

Det är ett krasst sätt att betrakta kärlek på, förvisso, men kanske är det så här situationen ser ut för någon som är dyrkad och hyllad som en halvgud. Jag ser egentligen inte något speciellt anmärkningsvärt att lägga vikt på vad gäller låttexter och analys, så jag skyndar vidare med att säga att det är en melodiöst bättre låt än vad den håller för kritisk analys, och trevlig att lyssna på, visst, men inget som får en att minnas den i all evighet.

6. ”Senõr (Tales of Yankee Power)” är nästa låt och nu drar Dylan med oss i en vandring, nästan likt Dantes vandring ned till helvetet, en färd genom ett främmande land, blott med en ledsagare, en mystisk Senõr. Det finns de som räknar ”Senõr” till Dylans främsta verk och jag hör till denna skara. En fantastisk aura tycks råda över låten. Det är som en blandning av en gammal mexikansk bordell där Tequilan flödar, och en andlig resa till en förståelse inför något större än livet. Hur kan den här märkliga mixen bli bra? Dylan kan göra det.

Utan att bli lika komplex som ”Changing of the Guards” (låten tycks inte vrida perspektiv och tid och rum utan snarare bestå av en envägskonversation på en resa), så lyckas Dylan ändå att nå samma magiska höjder av skönhet. Ibland är enkelhet lika mycket vägen till klarhet. Om nu detta kan anses vara enkelhet… Dylans frågande berättare frågar som i ett töcken. Det märkliga är att han ändå följer Senõr till vägs ände. Kanske ser han i vägvisaren något större än det lidande han befinner sig i. Även tidigare respektive senare har Dylan skrivit om liknande vägvisare, minns exempelvis Tamburinmannen och senare den märkliga ”Jokerman”. Även på ”Isis” dyker en främling upp som tar med Dylans berättare på en märklig färd.

En uppenbar tolkning som jag sett många Dylanologer ge sig i kast med, är den att Senõr är en allegori för ett USA, som fjärmat sig från sina ideal. Dylan har berört liknande teman många gånger, filmen ”Masked and Anonymous” är ett annat talande exempel. Detta skulle förklara den märkliga undertiteln ”Tales of Yankee Power” som egentligen vid en första anblick inte passar in alls. Men vid närmare anblick känns det inte långt till närmaste militärkupp med CIA:s inblandning i valfritt latinamerikanskt land: ”Let’s disconect these cables, overturn these tables”. ”A gypsy with a broken flag and a flashing ring, said ”Son, this ain’t a dream no more, it’s the real thing!”” Här skulle det kunna refereras till såväl avlyssningar som militärkupper, flaggan som är ’bruten’ skulle indikera att något radikalt hänt inom något lands styre.

Sökandet efter en kvinna är central i låten. Dylan frågar sin ledsagare inledningen: ”Do you know where she’s hiding?” Senare i låten beskriver han ett minne av kvinnan: ”Where she held me in her arms one time, and said: ”Forget me not”.” Detta är dock ingen tråd som följs till sin ände I låten. Dylans berättare blir från att ha varit förvirrad och frågvis entusiastisk, ivrig nästan. Vad än resans mål varit, så välkomnar han den. Denna attitydförändring, som dyker upp på flera håll på skivan är viktig. Ljuset väntar i tunneln. En oförglömlig låt att lyssna på om och om igen.

7. ”True Love tends to forget” är nästa låt, och även om den låter bra så är den långt ifrån lika associativ som ”Senõr”. Temat rör sig runt ett kärlekstal från en man som känt passionen och varit väldigt medveten om den. ” You told me that you'd be sincere. Every day of the year's like playin' Russian roulette”. Det kan med andra ord inte varit en lätt kärlekshistoria.

”True love” låter precis som albumet i övrigt väldigt musikaliskt genomtänkt. Det är nyskapande, åtminstone från Dylans synvinkel. Traditionellt hade Dylan mest arbetat med tidigare använda melodier osv. Det här är melodiskaparen Dylan i sitt esse.

8. ”We better talk this over” är en resa musikaliskt in I något slags country-land. Det är en historia om en man och en kvinna, efter ett gräl. Det har varit allvarligt, det hörs i tonen på det hela. Men kanske inte SÅ allvarligt att det ska behövas till en skilsmässa: ”You don't have to be afraid of looking into my face, We've done nothing to each other time will not erase. “

Dylan tycks här återberätta historien om brytningen med Sara, även om det är svårt att hävda att låten är självbiografisk. Jag tycker att det är en märklig liten sak. Country är ett musiktema som känns ganska lost på Street-Legal, ändå kan jag uppleva att Dylan ror iland med det. En bedrift detta, på ett så tematiskt och kodat album.

9. ”Where are you tonight? (Journey through dark heat)” är nästa låt, och det ÄR ett mästerverk. Vad som börjar med några svaga trummningar leder fram till en låt, en sång och ett musikstycke värt stor uppmärksamhet.

Det finns referenser så det räcker till en tidigare Dylan-låt i det här. Nämligen ”Absolutely Sweet Marie”. Refrängen i den låten ledde fram det hela: ”Where are you tonight, sweet Marie?” Vidare finns referenserna till Bröderna Grimms ”Rapunzel-saga”: där balkongen refererades i förra låten så dyker håret och klättringen upp här. Till slut är ändå båda låtarna en strävan efter en saknad kvinna.

Det här känns väldigt självbiografiskt. Även om Dylan lägger in bilder som hör hemma nån annanstans så berättar han i tydliga ordalag om sitt liv och brytningen med Sara. ”I bit in to the root of forbidden fruit, with the juice running down my leg” känns som ett väldigt klockrent citat i det sammanhanget, även om det stör läsupplevelsen en smula och bryter av.

Det här är för övrigt en låt som tematiskt är väldigt väl lämpat att runda av ”Street-Legal”. Det finns en desperation, en ångest, här som är så påtaglig att det inte är lätt att hålla tillbaka tårarna när man lyssnar. Dylans sång är helt enkelt utsökt, en av de bästa sånginsatser jag hört av honom. Så träffande låtens kärna att det skulle vara svårt att duplikera. Kanske därför det är en låt som inte funnits med på spelningslistorna sedan debuten 1978.

Det är ett mästerligt sätt att runda av ett helt enkelt mästerligt album. ”Street-Legal” har inte fått det erkännande den borde ha fått. Här finns allt. Ett fantastiskt sound, en fantastisk lyrik, en fantastisk tematik och en Dylan som verkligen är hundraprocentigt engagerad i sin sång. Jag kan med villighet erkänna att det var ett Dylan-album jag föll för direkt, och grejen med dess storhet är att jag inte en enda gång under vägen fått känna att jag överskattat det, trots alla motståndare jag har haft att tampas med. ”Street-Legal” betraktas i somliga kretsar som ett av Dylans sämre album. Det är i de sämre kretsarna av Dylan-anhängare.

”Street-Legal” borde hyllas som ett av de stora albumen, inte bara hos Dylan, men i hela musikhistorien. Sällan har någon lyckats fånga ett så centralt tema som det svåra i relationen mellan man och kvinna på ett så talande sätt, som vidare söker sig till mytologisk nivå för att för att förklara skeendet. Jag är så förälskad i det här albumet att jag inte vet var jag ska ta vägen. Hylla det!

John Wesley Harding

2006-04-09T10:00:00.000-07:00

John Wesley Harding

”Pinad under folkmusikerna, korsfäst, nästan död och begraven, nederstigen till det lugna familjelivet, på tredje dagen återuppstånden…” Så skulle Dylans historia kunna uttryckas som en parafras till trosbekännelsen. Återuppstånden. Det är nyckelordet för ”John Wesley Harding”, ett album som är så fjärran tidsandan den kom i, så fjärran den väg Dylan själv vandrat bara året innan. Det är vid en blick i backspegeln ett fullt logiskt och naturligt album.

Likt Jesus går nämligen inte Dylan att känna igen när han återkommer. Han gör det i tystnad, närmast som en främling även inför dem som kände honom. Efter den beryktade motorcykelolyckan 1966 drog sig Dylan undan offentlighetens ljus. Han slutade turnera, flyttade till lugna (då lugna) Woodstock för att leva familjeliv. Men musiken fanns alltid kvar. Fascinationen inför den musikhistoria han förtrollats av som ungdom var inte borta. Han slutade inte skapa musik. Tvärtom blev han mer intresserad och kunde ägna sig mer åt musikens rötter. Den här dök upp ur tomma intet, med ungefär noll marknadsföring, enligt rykten enligt Dylans egna order. Inga singlar valdes ut. Albumet dök bara upp.

Hans nya sånger är ackustiska, sparsamma med ord, lågmälda, fokuserade – vartenda ord har betydelse. Dylan har bantat ner det surrealistiska svävande nästan hallucinogena språket och snarare närmat sig rötterna igen. Det var Dylans syfte att försöka ha ett språk på skivan där inget var överflödigt, allt skulle föra handlingen vidare, och det kan inte nog uttryckas hur väl han lyckats. Språket är så rent och följande sina versmönster som något Dylanalbum någonsin. Varje låt på skivan bortsett från den långa berättelsen om ”Ballad of Frankie Lee and Judas Priest” utgörs av tre verser, symmetriskt byggda efter versmått. Detta är något helt nytt och helt unikt för Dylan, ett sätt han aldrig arbetat på före det eller efter det. Det är också ett tecken på hans absoluta styrka som poet, låtskrivare, berättare, kalla det vad man vill, att han kan byta mellan helt olika typer av låtskrivande så flytande och ledigt som han gör mellan ”Blonde on Blonde” och ”John Wesley HArding”.

Men ”John Wesley Harding” är mer än den lättsamma ytan, därmed skiljer den sig markant från gammal folkmusik. Under orden finns mycket spännande. Bakom texten ligger ofta undertexter av svårtolkad och andlig, nästan religiös underton. Det är ingen slump att albumets initialer är JWH som är tre av bokstäverna som utgör det hebreiska ordet för Guds namn: (JHWH). Tilläggas skall också att enligt den judiska filosofin får inte guds namn aldrig uttalas eller skrivas ut helt och hållet. Kanske förklaras avsaknaden av en bokstav det. Bibelreferenserna i låtarna är flertaliga. I synnerhet är det gamla testamentet som behandlas, om inte direkta citat så åtminstone i andemening. Låtar som ”Ballad of Frankie Lee and Judas Priest”, ”All along the watchtower”, ”Dear Landlord” och ”I pity the poor immigrant” har Dylananalytikerna hittat flertalet bibliska referenser i.

Ett annat tema som går rakt igenom albumet är det gamla USA, det som Dylan fascinerats så redan i begynnelsen av sin karriär. Vilda Västern dyker upp på sina håll, det doftar 1800-tal av flertalet låtar. Den moderna världen är någonstans fjärran. En av Dylans stora styrkor är att han kan binda ihop det bibliska med det gamla västern och skapa en symbios, som om de två världarna vore ett: ett fjärran Amerika. Moderniteten finns inte på albumet. 1967 existerar inte här. Det hallucinogena psykadeliska subkulturella är så fjärran som fjärran kan vara. Detta är ett album som kunde vara gjort hundra år tidigare, eller ännu tidigare.

Dylan väver in underifrån-perspektivet, sitt patos, i låtarna på ett mästerligt sätt, från anti-hjälten ”John Wesley Harding” som i Dylans version står på de rättrådigas sida, till lösdrivare i rättvisans klor, till immigranter, luffare utan familj och vänner. Dylan vrider och vänder på hur han fångar dessa karaktärer i blickfånget: ibland igenkännande, ibland ironiserande. Huvudpoängen är ändå det stora deltagandet för samhällets svaga. Det finns en inbyggd allegori över ett förlorat Amerika, förlorat i modernitetens våld, förlorad i ett galet Vietnamkrig, förlorad i inrikespolitisk polarisation, som Dylan fjärmar sig från genom att vända blicken bakåt och vända blicken inåt. Det gamla Amerika, bibeln och i slutändan kärleken ger vägledning framåt mot något bättre. Nu bör vi titta närmare på de enskilda låtarna:

1.”John Wesley Harding” är den första låten, och likaså titelspåret. Det antyder att det finns en särskilt tanke bakom denna till ytan ganska enkla lilla sång om denna historiska revolverman från Texas. Själva låten blir ingen regelrätt livsberättelse över Hardins öde (Dylans efternamn är felstavat). Snarare blir det en tribut, där Hardin/Harding förvandlas till en slags antihjälte. Han antar karaktären av den rättvise laglösa i en värld och tid där lagen är orätt. Enligt Dylans beskrivningar: ”was a friend to the poor” “He was never known to hurt an honest man” och “he was always known to lend a helping hand”.

Det är på inget vis något ovanligt med dessa Dylans tributer till män utanför lagens råmärken. ”Joey” om mafioson Joey Gallo är ett annat exempel från skivan ”Desire” som kom 9 år senare. Tidigare exempel är outtaken ”Rambling Gambling Willie” om Wild Bill Hickock. Av dessa är Harding den mest idealiserade, inte bara är han moralisk överlägsen sin tid i Dylans version, han är också omöjlig att spåra upp, nästan bärandes superhjältekrafter försvinner han ur handlingen: ”He was never known to make a foolish move”.

Det är svårt att på blott tre korta verser se hur Dylan tänkt sig JWH fungera som en kod för hela albumet i sig. Nyckeln borde ligga i beskrivningarna av Harding som antar rebellisk underton, en slags ledargestalt för de svaga i samhället, som står mellan dem och en orätt lag och ordning. Det finns väl något Messiaslikt i Dylans Harding i den meningen, men det är ändå svårt att dra definitiva växlar. Som enskild låt är det inte en av de mest lyckade på skivan, även om den har en trevlig melodisnutt.

2. ”As I went out one morning” är en mer komplicerad historia, som likt förra låten är uppbyggd på tre korta verser, vari Dylans berättare strövar runt på Tom Paines ägor, noterar en ungmö i kedjor, men när han erbjuder sin hand så noterar han i en märklig role-reversal hur ”I knew that very instant/She ment to do me harm”. Vidare frestar flickan berättaren med att erbjuda sig själv i utbyte att de flyr söderut, varpå hela handlingen får sin (anti)klimax i att Tom Paine kommer rusande och beklagar sig över den märkliga flickans agerande.

Det är helt uppenbart att här finns någon form av undertext av betydelse, så bisarr är händelseförloppet som Dylan beskriver. Tonen i låten påminner om en fjärran tid, och Tom Paine, en av den amerikanska revolutionens ledande gestalter, levde på sjuttonhundratalet. Ungmön i kedjor ger därmed konnotationer av slaveriet. Att Dylans berättare är chockerad över förslaget efter sin första kontakt med flickan stämmer säkert väl överrens hur en vit nobel man skulle reagerat med att få såna förslag.

Tom Paine var också en central figur för fritänkande och individualism, Dylan fick t.ex. 1964 Tom Paine-priset för sitt bidrag i medborgarrättsrörelsen. Dylan kände sig dock som bekant redan då fånge i sina egna ord, vilket hela denna lilla låt skulle kunna utgöra en allegori för. När Tom Paine märker vad som sker rusar han fram till Dylan: ””I’m sorry, Sir” he said to me. ”I’m sorry for what she’s done””. Hur den än tolkas är det en av skivans allra mest intressanta låtar.

3. ”I dreamed I saw St. Augustine” är berättad som en dröm där Dylans berättare låter den gamle kyrkofadern och teologen anta en martyrroll, en roll som han i verkliga livet aldrig fick prova på. Gamle Augustinus levde och frodades och blev med tidens mått mätt riktigt gammal. Men i Dylans låt beskrivs han som en martyr som framträder i Dylans dröm.

Martyrskapet som fenomen är centralt i låten: ”No martyr is among ye now, whom you can call your own” säger Augustinus i låten. Detta tycks tyda på en andlöshet, som Dylan reagerar mot, en tolkning som stärks av raden “looking for the very souls whom already had been sold”. I sista versen beskriver Dylan en känsla av desillusion då han noterar att han själv var bland de som hade ihjäl Augustinus: ”I put my fingers across the glass and bowed my head and cried”. Och så slutar låten, utan att lyssnaren egentligen blivit klokare över hur något sådant skall tolkas. Noterbart är att Dylan här använder gamla folklåten ”I dreamed I saw Joe Hill tonight” som inspiration till titeln. Inte en av de mer lyckade låtarna på albumet, dock, dess svårtillgänglighet drar ner omdömet.

4. ”All along the watchtower” har egentligen som enda låt på albumet kommit att räknas till Dylans bestående verk, och till Jimi Hendrix förtjänst. Själv har jag lite svårt för Hendrix version. Gitarrspelet drar uppmärksamheten från texten, som förtjänar närmare titt. En spöklik ballad i tre verser om en konversation mellan två karaktärer: jokern och tjuven.

I de första två verserna beklagar sig den plågade Jokern inför den mer luttrade och cyniska tjuven. ”Business men they drink my wine, plowmen dig my earth”. Tjuven kontrar: ”No reason to get excited” och ”There are many here among us who feel that life is but a joke”. Sista versen behandlar Babylons undergång som den berättas om i Jesajas 21 kapitel i Bibeln.

Dylananalytikerna har pekat på hur Jokern och Tjuven utformar en diad av oskuld och världserfarenhet som pekar på en inre konversation hos olika sidor av Dylan. Jokern, det vill säga den tidiga Dylan, gick på en mina när det gällde karriären och kändisskapet, Tjuven har lärt sig att överleva i en hänsynslös värld (”Surviving in a ruthless world” var för övrigt arbetsnamnet på skivan ”Infidels”). Det skulle förklara ”business-men” som skivbolag och managers och ”plow men” som fans och kritiker. Jag kan köpa dessa teorier om låten, men det är ändå en fråga hur sista versen knyter ihop det hela. Här existerar inte längre karaktärerna. De har utbytts av kaos, vildkatter som morrar, kvinnor springer fram och tillbaka och två ryttare närmar sig. Dessa har tolkats som tecken på ett annalkande förändring, när undergången kommer.

Vad försöker Dylan göra med denna betraktelse; kommentera om hur han själv i likhet med andra människor bygger upp en individualism som leder till förfall och sedan kommer undergången, och förändringen? I Dylans fall har denna förändring i så fall lett till en radikalt ändrad stil och leverne. En intressant och mångtydig låt som säkert kan finna betydligt fler tolkningsvarianter. Den kan med fog räknas till Dylans stora klassiker alla gånger.

5. ”Ballad of Frankie Lee and Judas Priest” är det nummer som sticker ut mest av alla på albumet, om inte annat så via sin längd: Till skillnad från majoriteten av låtarna som är runt 3 minuter så är ”Ballad” över fem och en halv minut. Den är dessutom den av låtarna som inte följer trevers-mönstret. En lång betraktelse över hur en man faller för frestelser och går under; för att sedermera avslutas av några av Dylans fåtaliga sedelärande budskap: ”Well the moral of this story, the moral of this song, is simply that one should not be, where one does not belong”. Vidare uppmanar Dylan människor: ”If you see your neighbour carryin’ something, help him with his load” samt “Don’t go mistaking paradise for that home across the road”.

En märklig och intressant låt, uppbyggd som en gammal fabel, där handlingar får konsekvenser och slutar med en typ av sanningssägande, där man har använt ett fiktivt skeende för att lägga någon slags moralisk grund. Det är något unikt i Dylans låtskatt. Hela låten är ett enigma, väldigt tolkningsbar. Felet som karaktären Frankie Lee just gör i låten är det som Dylan berättar om i slutet: han tror att paradiset är hemmet på andra sidan vägen.

Karaktärerna är intressanta ur en analyssynpunkt: Frankie Lee är ju uppenbarligen inte guds bästa barn: han antar nästan karaktären av en gammal västern-lycksökare som inte tror på något andligt: ”I don’t call it anything” säger Frankie Lee om paradiset. Hans vän; karaktären Judas Priest, antar snarare en frestare. Det är han som lurar Frankie Lee in på girighetens bana, i något som påminner om spel och dobbel: ”Judas quickly pulled out a roll of tens and placed them on the footstool, Just above the plotted plain, sayin’, ”Take your pick, Frankie boy, my loss will be your gain””.

Det är vidare Judas Priest som försvinner och när Frankie Lee finner honom i sitt sökande hittar han honom vid ett hus. Judas Priest säger: ”It’s not a house… it’s a HOME”. Därpå är Frankie Lee förlorad. Man kan bara anta vad det är för hus/hem som har ett kvinnoansikte i varje fönster… Efter mycket förlustelse dör Frankie Lee. Judas Priest får formen av frestaren, ungefär som när Djävulen frestade Jesus i öknen. Frankie Lee är dock mänsklig och går under.

Inte så lite allegorier med Dylan och den livsstil han levt före sin motorcykelkrasch finns givetvis att läsa in här, och det är inte långsökt att tänka att Dylan såg sig själv i rollen som Frankie Lee, mer än en aning. Mången Judas Priest hade säkert passerat hans väg, i form av Albert Grossman om inte annat. Många har aningen svårt för dessa obskyra, långa historier av Dylan som egentligen har så mycket mer undertext än vad som går att läsa in, en låt i samma anda är väl ”Lily, Rosemary and the Jack of Hearts”. Själv är jag vansinnigt förtjust i det mystiskt lagda språket där händelser inte är lika klara och tydliga som det till en början anas. Hårdrockbandet Judas Priest (märkligt sammanträffande) tog för övrigt sitt namn efter denna ackustiska Dylanlåt. En av skivans självklara höjdpunkter.

6. ”Drifters Escape” är nästa låt, som egentligen tar vid där ”Frankie Lee and Judas Priest” slutar. En ”drifter” alltså lösdrivare står inför rätta och rättegången tar sig alltmer kaotiska former: ”Inside the judge was steppin’ down, while the jury cried for more” är Dylans beskrivning av rättegången, som närmast liknas vid en häxrättegång. Sin konklusion får det hela spektaklet genom ett gudomligt ingripande: en blixt slår ner i tingshuset och lösdrivaren kan passa på att rymma.

Liksom i förra låten tycks det finnas en hel del personliga allegorier, där Dylan i den tolkningen skall ses i lösdrivarens roll och där hela musikscenen och i synnerhet folkmusikkretsen ska ses som domare och jury. En inte helt ovanlig roll att ikläda sig i, lösdrivaren, var en av Dylans främsta fascinationskällor i sin inledande karriär. En intressant låt, helt klart en av de starkare på skivan.

7. ”Dear Landlord” är skriven som en vädjan till överheten, vilken denna överhet nu må vara. Dess öppenhet för tolkning är dess styrka, det kan sålunda bli att Dylan vänder sig till Gud, sin publik, sitt skivbolag, sin manager Albert Grossman osv på en och samma gång. Subtiliteter finns det dock inte plats med på en så öppenhjärtig låt:

”All of us, at times, we might work too hard/to have it too fast and too much/ and anyone can fill his life up/with things he can see but he just cannot touch”.

Det är sålunda en ganska rak bekännelse, en rak vädjan, från en man som har vunnit insikt och mogenhet. Inte ett av de mer glittrande numren på skivan, även om det är en liten fröjd att lyssna på denna långsamma pianobaserade sak.

8. ”I am a Lonesome hobo” är en av de mindre låtarna på skivan, men likväl viktig för bibehållandet av tematiken. Dylan ikläder sig här rollen som luffaren som genom att han inte litade på sin broder förpassats till samhällets utkanter: ”But I did not trust my brother/I carried him to blame/Which led me to my fatal doom/To wander off in shame”.

Ett inte helt ovanligt ämne för en låt, mycket av bluestraditionen går ju ungefär i samma linje, men Dylan kommer undan med det genom hur han knyter an till albumets tematik, dels känslan av den gamla västern, dels moralismen och det lite åldriga språket som ger sken av en svunnen tid. Inte skivans starkaste nummer dock.

9. ”I pity the poor immigrant” är en ganska öppet ironisk låt där Dylans berättare antar tonen av någon ”på insidan” som blickar ut mot de som kommer in och klandrar deras leverne i påklistrat omtänksamma ordalag. ”I pity the poor immigrant/Who wishes he would’ve stayed home” och ”Who passionately hates his life/And likewise fears his death”.

Ironin i hela upplägget märks på sättet som Dylan ganska tydligt utifrån berättarens synvinkel projicerar beteenden som är lika vanliga på insidan: ”who eats but is not satisfied/who hears but does not see/who falls in love with wealth itself/and turns his back on me”. Bortsett från den lilla snurrfinten som noteras vid första lyssningen tycker jag inte låten har något mer att säga därutöver.

10. ”The Wicked Messenger” är nästa låt, en långt mer intressant och tolkningsbar sak. Dylan berättar om ett sändebud som kommer och sprider olyckssaliga nyheter för omgivningen. Ett sändebud som tycks vara sänt av ovan, eller å sina egna vägnar: ”When answered who had sent for him, he answered with his thumb, for his tongue couldn’t speak but only flatter” är Dylans beskrivning av saken. Även senare antyds att budbäraren är stum. I andra versen kommer budbäraren med en lapp där meddelandet som väcker stor olycka står: ”The soles of my feet, I swear theire burning”. (och vilken fantastisk mening det är!!)

Detta meddelande präglas av en stark undergångsstämning. Som jag tolkar det har sändebudet direktkontakt med Gud och detta meddelande ska antydas som att undergången är nära. Själarna vid mina fötter, jag svär de brinner. Den yttersta dagen är här. Inte helt ovanligt att få med undergångslyrik av Dylan, de tidigaste exemplen ”It’s a hard Rain’s a gonna fall” och ”When the Ship comes in” är ungefär i samma linje. I denna låt vill dock folket inte höra på det örat alls.

Det tycks nästan som om Dylan själv går in i rollen som budbäraren, ty det finns inte så lite likheter med hur Dylan antagit en självmedveten eller självomedveten roll som Messias-gestalt. Martyren Dylan spelar han på på flera håll på albumet, han som dog i sin strävan att dela med sig av sin vision, men liksom i verkligheten tyckte folk-publiken: ”If you can’t bring good news, then don’t bring any”.

11. ”Down along the Cove” är låten där albumet förrändras. Kanske har Dylan tagit till sig rådet på föregående låt och släpper helt och hållet undergångstematiken och det perspektiv av social medvetenhet och outsiderskap som funnits på övriga skivan. Helt plötsligt är vi inne i en traditionell kärleksballad, som är svår att tolka djupare än på ett ytplan.

Det är definitivt en medveten tanke att avsluta albumet med denna och nästa låt, så stor skillnad är det på dem och resten av skivan, kanske inte musikaliskt, men tematiskt. Dylan har gått vidare, och även om det är en fröjd att efter en ganska tung prövning få höra en gladare Dylan, så är det inte skivans tyngsta låt direkt.

12. ”I’ll be your baby tonight” tar vid där ”Down along the Cove” slutar. Till skillnad från de övriga låtar som är tre verser så är den här med tre verser och en brygga. Dylan tar den simpla kärleksballaden till sin spets och får till och med med ett moon/spoon-rim i det här.

Det är inte mycket att tolka det här på, och var och en får känna som hon/han vill om det här, men jag tycker Dylan avslutar albumet på ett utmärkt sätt. Han har gått igenom de teman och ältat saker, kan rent av tyckas. Nu är han fri från det förflutna, fri från sina bojor och sina plågoandar. Återstår är att vårda kärleken. Det är signifikativt att de två sista låtarna på skivan väldigt väl skvallrar mycket om vilken väg Dylan skulle komma att välja musikaliskt på sin nästa resa. Countryns ande svävar tungt över ”Down along the Cove” och ”I’ll be your baby tonight”. Nästa musikaliska resa tar ju oss raka vägen in I countryns hjärta och själ med “Nashville Skyline”.

”John Wesley Harding” är ett mästerverk. Det går inte att komma ifrån detta faktum när man närmare 40 år senare analyserar skivan. Den är på intet sätt ett skrytsamt mästerverk a la Blonde on Blonde, Dylans förra skiva, utan ett mer sofistikerat mästerverk: ett lågmält mästerverk, helt befriat storsynt bombastik. Hur lyckas man med detta? Naturligtvis är språket och tematiken nyckeln: där en mer banal låtskrivare skulle ha missat å det grövsta briljerar här Dylan. Han tar ner sig själv och sina lyssnare till jorden, myllan, ursprunget och han tvingar ingen in i det hela. Det är helt upp till lyssnaren att komma och höra. Hela konceptet med skivan ligger i samma tankebana, vilket accentuerar dess storhet. Det kom att bli en skiva som fick ganska mycket uppmärksamhet, och som till viss del påverkade musikkåren att gå från det galna psykadeliska till ett mer countrypräglat sound.

Det ska sägas att det tog tid att hitta storheten med ”John Wesley HArding”. Det var en av de första Dylanskivorna jag hade i min ägo, men inte det första som lärde mig älska Dylan. Det var svårtillgängligt. Det kanske är därför jag nu långt senare kan uppskatta det så mycket, dess enorma djup och rymd har bara blivit bättre av tidens tand. Fortfarande hittar jag nya intressanta saker på skivan som jag aldrig sett eller hört. När man rangordnar Dylanalbum, vilket måhända är dumt, men mänskligt, så kommer John Wesley Harding alltid att hamna för långt ner, för som det är när man rangordnar så brukar låtarna ges företräde, och faktum är att låt för låt så är inte JWH ett av de bästa albumen. JWHs styrka ligger mellan låtarna. Bortom dem. I djupet.

Infidels

2006-03-12T08:37:00.000-08:00

Infidels

1983 kom Dylan med ett nytt album efter sin trio s.k. kristna skivor. Här är plötsligt en skiva som är en återgång till mer sekulära låtar. Skivan kom att bli populär när den dök upp, och väcka upp nytt intresse för Dylan som hade blivit av med en ganska stor skara fans med sina reborn-frälsta gudapredikningar. Men att kalla ”Infidels” för en sekulär skiva är att förenkla saker en smula, ty likt tidigare finns många bibelreferenser och många kopplingar till bibelord i texterna. På insidan av skivans omslag finns bilder där Dylan står vid Oljeberget i Jerusalem.

”Infidels” var kanske den skiva som lanserats mest av Columbia dittills. Det satsades på producenter och medmusikanter av rang; medproducent var Mark Knopfler som återvände att samarbeta med Dylan efter arbetet med ”Slow Train Coming”. Det satsades också på modernare inspelningstekniker, något Dylan inte var helt van och familjär med. Musikvideon började komma och det gjordes videos på låtarna ”Sweetheart like you” och ”Jokerman”, varav den föregående är en ganska intätsägande soppa och den senare är ett spännande experiment som fått erkännande och en plats i musikvideohistorien. Dylan gjorde också ett sällsynt medverkande i en pratshow: den då relativt nystartade ”Late Night with Dave Letterman”, där han spelade tre låtar.

För att förstå tematiken på ”Infidels” så bör vi titta på skivtiteln som översatt betyder de otrogna, hedningarna. Det antyder att Dylan anser att det finns en form av otrogenhet, hedonism, och han ger sig i låt efter låt på albumet på jakt efter den i det samhälle som han lever i. Kort sagt är det en våldsamt politisk skiva som kritiserar globaliseringen och den girighet som följer i världskapitalismens spår. Följaktligen blir det en bristfällig andlighet i samhället, vilket förklarar titeln. Ett slags månglarna i templet anno 1983. Jag kommer att peka på denna tematik mer närmare i presentationen av de enskilda låtarna, men det är tydligt att detta är ett centralt spår.

Att Dylan väljer att bli så tydligt politisk som han knappast varit sedan ”The times they are a-changin’” måste ha varit en stor förvåning för dem som vant sig höra Dylan predika om Guds återkomst på jorden. Här finns inte Gud. Här finns bara hedningar och otrogna, en brist på tro, en nation i förfall. Ett lika centralt tema, som dyker upp i flera låtar, är en figur som ska dyka upp, en förförare av folket – en ulv i fårakläder. Det kan både kan tolkas som ett försök att skriva ner den egna auktoriteten som artist, men som i det historiska perspektivet nog är mer relevant att betrakta som något annat. Dylan förfasar sig över detta i ”Man of Peace” och ”Jokerman”, likaväl som det betraktas över mänsklighetens inneboende benägenhet att låta sig duperas i låtar som ”License to Kill”. Det är en djupt pessimistisk syn på mänskligheten Dylan antar på ”Infidels”.

”Infidels” saknar sålunda både tron om räddningen hos gud som fanns i den religiösa trilogin, som den saknar tro på att människan är kapabel till förändring, en optimism som präglade ”The Times they are a-changin’”. Där förändrades bevisligen tiderna, även om det på många sätt var dåligt ställt. Här är ödet på något sätt redan bestämt, tärningen är kastad. Dylan erbjuder inga svar på lösningar, han rent av säger i outtaken (men synnerligen tematiskt passande) ”Foot of Pride”: ”There ain’t no going back, when your foot of pride comes down, ain’t no going back”. Vi tar en titt på låtarna:

1. ”Jokerman” öppnar med en synnerligen starkt skriven text som först för tankarna till ”Mr Tambourin Man”, en slags drömsk figur som lockar till inspiration, ett slags musa. Men den ljusa karaktären ”Mr Tambourin Man” är långt fjärran här. ”Jokerman” är en mycket mörkare figur. ”Born with a snake in both of your fists, while a hurricane were blowing” är Dylans beskrivning av figuren, vilket ger karaktären ett mörkt, nästan mytologiskt drag. Det var förresten den mytologiska hjälten Herkules som s.a.s. föddes med ormar i händerna; han ströp dem som spädbarn, då de skickats för att döda honom.

Det återkommande lockande: ”Jokerman dance to the nightingale tune/Bird fly high by the light of the moon/Oh, oh, oh, Jokerman” associerar till Tamburinmannen. Men denna dans är blott distraktion. Dylan tycks kritisera karaktären låten igenom: från det inledande: ”Freedom just around the corner from you/But with so far off, what good would it do?” till den lika cyniska ”Your’e going to Sodom and Gomorra, but what do you care/Aint nobody there would want to marry your sister”.

I vers fem intensifieras kritiken, och det börjar här bli klart att det finns en samhällelig aspekt av kritiken: vi har en karaktär som sitter långt borta ifrån händelsernas centrum, men som ändå på nåt sätt är centralt knuten till dem genom Dylans kritik: ”Well the book of Leviticus and Deutoronomy/The law of the jungle and the sea are your only teachers”, ”Resting in the fields, far from the turbulent space/half asleep near the stars with a small dog licking your face.”

Senare i vers sex dyker det upp som händer som ”Jokerman” på något sätt knyts till genom Dylans kritik: ”Night sticks and water cannons/Tear gas, padlocks/Molotov cocktails and rocks/Behind every curtain”. Dylan konstaterar krasst: ”Only a matter of time til’ night comes steppin’ in”. Refrängen blir ett än mer krassare konstaterande när den centrala Jokerman blott dansar till näktergalens sång med allt det onda som äger rum runt om. Det finns saker här som pekar på att anta en tolkning om makthavare, och gärna en speciell en, som tycks återkomma runt om på albumet: Ronald Reagan.

Men det finns inga absoluta sanningar. En sak som är säker: ”Jokerman” är ett mycket snårigt och svårtolkat verk. Det finns hur många tolkningsmöjligheter som det finns lyssnare. Det är rimligt att se låten ur ett självbiografiskt ljus, där Dylan pratar om sig själv som Jokerman. Det finns andra aspekter i låten som gör att det verkar smått ologiskt att se den som självbiografisk. Det kanske är som så ofta i Dylans bästa låtar, att vrider man på låten så är den i ett ljus något annat än vad den är i ett annat ljus. En mycket stark inledning som dras ned något för mig p.g.a. Dylans sånginsats.

2.”Sweatheart like you” är en av skivans få s.k. kärlekslåtar, åtminstone formmässigt. Dess handling utspelar sig i vad Dylan kallar ”a dump like this”, alltså nån slags sunkig bar, tankarna förs omedelbart till att Dylan tilltalar en städerska eller någon servitris, någon som jobbar där. Han beklagar sig över hur någon så fin som hon ska behöva finna sig på en sån sylta (att han själv befinner sig där är han mindre bekymrad över…).

Det här är en i raden av låtar (det finns några stycken) som gjort Dylan anklagad för chauvinism och sexism. Raderna ”You know, a woman like you should be at home, that’s where you belong/Watching out for someone who loves you true/Who would never do you wrong” som hamnat I strålkastarljuset. Det finns långt intressantare saker att diskutera i låten dock, hela kortspelsjämförelsen I stycke 2 t.ex, eller de vagt religiösa referenser som kommer låten igenom. Eller vad är det för ställe de är på som man ”have to done som evil dead” för att få vara där? Det låter som en beskrivning av helvetet.

I sista stycket ger sig Dylan i kast med kritiken igen mot mänskligheten eller mot en enskild figur som han gett sig på och anklagar skivan igenom: ”They say that patriotism is the last refuge, to which a scoundrel clings/Steal a little they throw you in jail/Steal a lot and they make you king”. “Sweatheart like you” är en mycket underskattad låt, fullt i klass med Dylans bästa s.k. kärlekslåtar: tolkningsmöjligheterna här är många och soundet är bland det mest tilltalande på skivan.

3. ”Neighborhood Bully” är en sarkastisk rocker där Dylan tar ställning för Israels rätt att försvara sig mot sina grannländer. Dylan sätter Israel i martyrrollen, med judisk bakgrund förståeligt, men med Dylans bakgrund något överraskande ensidigt. ”Neighborhood Bully” är det barnsliga smeknamnet på Israel, sett från grannarnas perspektiv, men i Dylans tappning blir det enbart grannarna som planerar massa illdåd och ”bullyn” Israel bara försvarar sig.

Låten är en trist återgång till låtskrivande av det tjatiga pekpinne-mässiga slaget som fanns på ”Slow Train Coming”, och ekar i sin tjatighet och repetition om ”With God on Our Side”. Det som räddade ”Slow Train”-låtarna var en musikalisk briljans, och det finns inget sånt här att hämta, för även musiken är tjatig och när verserna bara fortsätter i samma bana som de börjat så förstår man att det här inte är Dylans bästa stund på skivan. Det är låtar som den här som är så klichéaktigt skrivna och så enformiga som gör att man ibland undrar om samma låtskrivare varit i farten.

4. “License to Kill” är en låt som tar vid ungefär där Dylan lämnat oss vid “Jokerman”. Tematiken om undergång och ränksmideri som planeras för mänsklighetens undergång dras åter upp i ljuset här. Det är en underskattad låt, som inte alls nämns speciellt ofta när det gäller att plocka fram Dylans godbitar ur karriären, men det finns goda skäl att göra det.

Låten är upplagd som en berättares klagan över hur mänskligheten, eller en särskild man (den tolkningsmöjligheten är definitivt möjlig), förförs och förstörs av någon slags onda krafter. Det bär en underlig lite tilltalande rytm, som gör låten lite speciell. Refrängen bygger på hur Dylan, eller berättaren, noterar: ”There’s a woman, on my block, she just sits there, as the night grows still, she says: ”Who’s gonna take away his license to kill”. Just detta ger tolkningsföreträdelse till att det handlar om EN man och inte mänskligheten i stort. Det kräver inte lite fantasi att föreställa sig Dylan har sett just den kvinnan, fått inspiration till låten ur någon verklig situation, och därefter skrivit en låt om vad han anser om en situation, om hur en man förvrängs till ”a front man of a diseased cause”. De orden använde Dylan om Ronald Reagan, USA:s dåvarande president.

Jag sticker ut hakan här och hävdar att ”License to Kill” mycket väl kan handla om Ronald Reagan och den politik han kom att företräda: den självklara uppdelningen i ont och gott av världens länder, det enorma ”star wars”-paketet med rymdfärder (som behandlas direkt i de inledande raderna), en hårdnackad politik: ”hell-bent for destruction, he’s afraid and confused” som Dylan själv säger i låten.

President Reagan har i eftermälen setts som en karismatisk president, kallad ”the great communicator”, före detta skådespelare som kunde använda sina skådespelartalanger när han höll tal, alltid lätt för att verka autentiskt emotionellt engagerad. Som Dylan sager: ”actor in a plot, may be all that you got”. Reagan har i efterhand betraktats som i mångt och mycket en marionett åt konservativa hökar i det republikanska partiet, något Dylan tagit fasta på i denna låt på ett tydligt sätt: ” Now, they take him and they teach him and they groom him for life/And they set him on a path where he's bound to get ill.”

En mycket underskattad låt i min mening, som naturligtvis inte är omöjlig att tolka på ett helt annat sätt, vilket i sin tur utgör dess storhet.

5. ”Man of Peace” är ett mycket centralt om än lättviktigt spår som tar vid ungefär där ”License to Kill” slutar; den är lika rakt på sak, där Dylan verkligen försöker beskriva kärnan i sin vision om ”Infidels”. En man kommer att komma som är ulven i fårakläder: ”Sometimes Satan comes as a man of peace” sjunger Dylan. En falsk messias-figur, en otrogen, kommer att predika och Dylan varnar folk för att lyssna. Där det är folket som formar personen på ”License to Kill” så är det snarare ”Man of Peace” som formar folket här. Detta växelspel är en intressant aspekt av visionen i ”Infidels”.

Han beskriver karaktären; som åter en gång kan tolkas självbiografiskt lika väl som om någon annan: ”He got a sweet gift of gab, he got a harmonius tongue/He knows every song of love/That ever has been sung.” Det är en nästan bilden av en populistisk politiker som tecknas av karaktären, åter igen: ”He’s a great humanitarian, he’s a great philantropist/He knows just where to touch you/And how you liked to be kissed”.

I slutändan är allt som återstår Dylans varningar: ”Trees that’ve stood a thousend years suddenly will fall”. Träden representerar det mest eviga av guds skapelser, och är i Dylans föreställning antagligen Redwood-träd, de enda träden som lever så länge. Avverkningar av Redwood-träd var något som låg Reagan nära till sinnet. Han ska bland annat ha motiverat det med att träden var en stor källa för växthusgaser (!).

6. ”Union sundown” är en betraktelse som går i samma rockiga tempo som ”Man of Peace”. Temat här är hur allt som brukade tillverkas i USA nu inte längre gör det, Dylan raljerar om hur varor han brukade köpa nu tillverkats i diverse U-länder. Det är en av de mindre sångerna på albumet, snarlik i sin raljerande och något ensidiga vinkling ”Neighborhood Bully”, men mycket bättre både lyrikmässigt och musikmässigt.

”Union sundown” lägger skulden på girigheten, den globala kapitalismen, Dylan går så långt till att hävda att de en dag ska odla mat på månen. Det tvetydiga ”Union” kan ju betyda både facket och unionen, och det är väl rimligt att denna tvetydighet är avsedd att betyda just både och. Låten ligger helt i linje med Dylans åsikter som han yttrade på Live Aid om att försöka stötta amerikanska farmer som var på väg att gå omkull i stor utsträckning vid tidpunkten. Soundmässigt funkar det utmärkt för mig, även om jag förstår om somliga har synpunkter på det underliga samspelet mellan dels Dylan och bakgrundssångerskor, dels Dylan och ekot av Dylans röst. För mig känns det genomtänkt och genomarbetat.

7. ”I and I” är den klarast självcentrerade låten på albumet, och det är inte något negativt. Här återknyter Dylan till sig själv, sin egen myt, sin gudstro och sitt liv. Han gör det i samma anda som hela Infidels drivs i: genom att se sig själv i samma andlöst förlorade tillstånd. Låten är ganska lik hela skivan ”Street-Legal” på det sättet, och är för mig albumets definitiva höjdpunkt. ”I and I” rymmer stor poesi, stora ord, stora känslor. Det är låten att ta med sig från ”Infidels” om bara en låt får följa med.

Även om ”Infidels” inte är någon reaggea-skiva, så är dess reaggea-kopplingar tydliga. Två av reggeans mest framgångsrika producenter: Sly Dunbar och Robbie Shakespeare är med som musiker på skivan, och ”I and I” bär spår från rastafari-termen ”I and I” där det första I står för Herren. Det vill säga Herren och Jag. Detta ger refrängraden lite bättre förklaring: ”One said to the other, no man sees my face and lives” är taget ur 2:a mosebok 33:20, där Herren säger så till Moses innan han ska få stentavlorna med de tio guds bud. Lite lätta reggea-toner strömmar också fram i låten.

”I and I” utspelar sig om natten, där Dylans berättare ger sig iväg på en vandring i natten, han beskriver hur han lämnar en främmande kvinna i sin säng, en kvinna som känns distant, för som han säger ”If she wakes up now, she’ll just want me to talk, I got nothin’ to say, ’specially about whatever was”. Denna distansiering från kvinnan, som han skönmålar i första versen är en smula märklig. Det synes därför lämpligt att ta detta som en kommentar från en djupt desillusionerad människa, såväl artistmässigt som andligt. ”Nothing happening here, nothing ever does” beskriver Dylans sakernas tillstånd. Han vill inget säga om det förflutna. Han ger sig på jakt efter sin musa eller gud, i natten.

Tematiskt går ”I and I” i snarlika spår med artistisk och andlig integritet och desillusion som främsta kännetecken: nämligen ”Blind Willie McTell”. Det är en outtake från Infidels, men som mycket väl skulle ha platsat. Den räknas idag till Dylans bästa alla tider. Tillsammans med bland andra ”Foot of Pride” såg den dagens ljus på The bootleg series vol.3 istället. ”I and I” är en utsökt låt som fyller upp tomrummet efter det som inte kom med på skivan, lite.

8. ”Don’t fall apart on me tonight” är som avslutningsspår ett kärleksspår, men som så ofta är det en intressant dechiffrering, aldrig tråkig. Den tar musikaliskt och tematiskt vid ungefär där ”I and I” slutade, med sköna distade gitarrer och smeksamt sound. Tematiskt fortsätter vi med i Dylans artistiska desillusion.

Den tar sin begynnelse i en dialog där Dylan som berättare vänder sig till en tyst lyssnare, blott kallad ”girl” som är på väg att gå. Men Dylans berättare plockar fram argument för henne att stanna: världen där utanför är ond. ”It ain’t even safe no more in the palace of the pope”. Sedan följer snarare en slags monolog, där ”girl” inte är central, snarare berättarens egna ångest för att vara själv. Det blir en spegelvänd ”I and I” så att säga. Dylan noterar: ”But it’s like I’m a painting, stuck at the Louvre/My throat starts to tickle and my nose itches/But I know that I can’t move”. Så fast han är i sin roll som artist, bilden av Bob Dylan.

Även om det finns intressanta och märkliga trådar i låten, så hör den inte till de starkare på skivan. Dylan blandar och ger lite väl mycket. Fokus förloras redan efter första versen och sedan svävar låttexten iväg mot nåt som åtminstone inte jag finner någon enstaka tolkningsmöjlighet på; snarare ses den som lösa associationer och tankar som vävs samman med refrängen och tanken på kvinnan som gemensam nämnare.

Därmed avrundas Infidels, och även om den med 8 spår är en av Dylans kortaste, så är den samtidigt en av de mer komplexa verken, med tydlig kärna, oändligt rik i sitt språk. Det är också den skivan som blivit kanske mest ifrågasatt över slutresultatet i låtval. Många av de låtar som Dylan hade att laborera med valdes bort av märkliga anledningar, även om de passade tematiskt. ”Foot of Pride” och ”Blind Willie McTell” har jag redan nämnt, två av de största låtarna Dylan skrivit. Förutom de fanns också ”Someone’s got a hold of my heart” och ”Lord protect my child” varav båda dök upp på “Bootleg Series vol. 3. Några låtar omarbetades för att dyka upp på nästa skiva: ”Empire Burlesque”. ”Someone’s got a hold of my heart” blev till ”Tight connection to my heart” i en i min mening sämre version. ”Clean cut kid” var också en låt Dylan tog med sig till nästa album, även om den tematiskt passat här.

Det finns således mycket att kritisera i hur slutresultatet såg ut, jämfört med hur det skulle kunna ha sett ut. Dylan gick i mångas ögon miste på chansen att göra ett mästerverk, fullt i klass med ”Blond on Blond”; ”Highway 61 Revisited” och ”Blood on the tracks”. Infidels kunde ha varit hans 80-talsmästerverk. Jag delar till viss del den uppfattningen.

Samtidigt bör sägas att ”Infidels” står ganska stadigt på egna ben. Hade vi inte medvetandet om de låtar som ”saknas” så skulle vi se på den som ett tematiskt fokuserat och vitalt verk. Den har vissa spår som kanske faller undan, och den har få spår, men de spåren som är bra är RIKTIGT bra. Även om Dylan börjat experimentera med 80-talssoundet redan här så är det fortfarande hanterbart. Skrivmässigt befann sig Dylan i en stark period, så kvalitén är säkrad. ”Infidels” plats i Dylanhistorien är säkrad, om inte bland mästerverken i allas ögon, så åtminstone bland de solida albumen, i de flestas ögon.

Another Side of Bob Dylan

2006-02-22T16:04:00.000-08:00

Another Side of Bob Dylan

1964 var inte bara tiderna i förändring för att citera Dylans förra skivsläpp under samma år. Dylan hade blivit omåttligt hyllad som protestsångare, spelat vid marschen mot Washington 1963, spelat på Newports folkfestival med Joan Baez och varit i princip huvudattraktionen. Han hade hela folksångargänget under sina fötter. Dylan var en egensinnig artist, hursomhelst, och drogs redan när han gjorde ”The Times they are a-changin’” bort från hela folkfåran med dess simpla endimensionella föreställningar om rätt och fel. Dylan började söka andra vägar att utvecklas som artist. Poesin var en allt starkare inspirationskälla, och poeter som Rimbaud blev inspirationskällor för en Dylan som var hungrig på att utvecklas från ”finger-pointing songs”.

Resultatet blir att Dylans skrivande utvecklas mot mer impressionistiska metaforer, abstrakta beskrivningar av fenomen, där adverb och adjektiv ständigt söker en form som inte är självklar för det beskrivna: ”watery eyes”, ”pangs of your sadness” och ”cracked country lips” är blott tre exempel ur låten ”To Ramona” som exemplifierar denna nya stil. Det var något 2Dylan skulle komma att fila vidare med för att bemästra formen fullständigt på albumet ”Blonde on Blonde” med låtar som ”Visions of Johanna” och ”Sad-Eyed Lady of the Lowlands”.

”Another Side of Bob Dylan” är den definitiva skivan där Dylan lägger protestsångandet bakom sig. I stort sett kan man säga att huvudtemat på albumet handlar om avståndstagande. Under samma period i Dylans liv sprack förhållandet med Suze Rotolo, och det blir därför lämpligt nog ett avståndstagande, ett farväl som är tudelat, och många av låtarna får härmed den dubbla tolkningsmöjligheten; den till en älskad och den till publiken. Dylans nyare, mer reflekterande låtar kom att kritiseras, om inte bland lyssnarna i folkkretsen, så av professionella tyckare. I ”Sing-Out” I 1964 skrev Irwin Silber att ”Dylan has somehow lost touch with people.” Det skulle dock dröja till nästa album, när Dylan plockade fram elgitarren, innan publiken också skulle börja ifrågasätta och tvivla, för att ännu senare börja skrika Judas.

Skivan är alltså inte en fullfjädrat klar övergång, men det är en övergångsskiva. Denna övergång, om man kan betrakta den som en sådan, tog tid på sig; även ”Bringing it all back home” är en övergångsskiva på ett sätt, i.o.m. att ena halvan är akustisk. Ett problem, enligt min mening, är att det blir ett stort fokus på vad Dylan INTE är på ”Another Side”. Dylan är inte en folksångare, inte enbart, vill konstateras. Detta konstateras i låt efter låt. Men vad är han? Vi får få tecken på vad som ska komma i dess ställe. Albumet heter ”Another Side”, som för att kontrastera det mot ”The Times” som var det tydligaste protestalbumet Dylan givit ut. Budskapet tycks här vara ”tänk själv!”. ”Dont follow leaders, watch the parking-meters” som Dylan mer träffande skulle uttrycka sig på nästa skiva. Men denna andra sida har egentligen inte någon tydlig substans. ”Another Side” blir närmast en ”The Freewheelin’ Bob Dylan 2”, då den väcker upp Dylans humoristiska sida åter (en sida som helt varit fjärran från ”The Times they are a-changin’”), den bygger vidare på det långa Stream-of-concioussness-skrivandet från ”Hard Rain”, den vädrar betydligt lättsammare nummer, samt att den tar ”farväl-sångerna” till sin spets. Vi tar en närmare titt på låtarna:

1.”All I Really want to do” startar skivan och här har något direkt förändrats sedan ”The Times They are a-changin’”. Dylan rabblar upp en massa saker som känns talade till en käresta, men som lika gärna kunde vara till hans publik. Denna upprepning går igenom de sex verserna, till slutpoängen: ”All I really want to do, is baby be friends with you”. En av de mer talande raderna är den näst sista:

” I don't want to meet your kin
Make you spin or do you in
Or select you or dissect you
Or inspect you or reject you
All I really want to do
Is, baby, be friends with you.”

Här blir det ett tidigt “statement” av Dylan. Gör mot andra som du vill att andra ska göra mot dig, är det logiska budskapet. Den raden är talande för att Dylan möjligen är en smula undrande och nervös inför hur hans nya texter ska uppfattas av den publik som han lärt känna som sin. Likaså talande är det lilla skrattet i den sista versen vid: ”I ain't lookin' for you to feel like me/See like me or be like me”, som antyder hur absurt Dylan ser det kollektiva tänkandet och tyckandet som. En passande, om än en ganska lättsam, öppningslåt på ett album som doftar av det självständiga tänkandet som präglar skivan.

2. ”Black Crow Blues” är en pianobaserad tolvtaktsblues, där Dylan låter visa upp fortsatt prov på sin humoristiska sida, utan att för den allt för väl maskera sina känslor. Den uppenbara tolkningen av låten är uppbrottet med Suze Rotolo: ”I woke in the mornin’, wanderin’, wasted and worn out, I woke in the mornin’ wanderin’, wasted and worn out, wishin’ my long lost lover will walk with me, talk with me, tell what it’s all about”. En smula annorlunda stil, med piano honky-tonkriff som välkommet nytt inslag. Även om låten hör till de mer lättsamma och enkla på skivan så är det likaväl ett trevligt litet spår.

3. ”Spanish Harlem Incident” består av ett härligt flöde av ord, en ton av erotik i betraktelsen över den omsjungna ”Gypsy Gal”. Denna tribut till en sierska är en av Dylans första kärleksfulla tributsånger till det latinska, ett tema som dyker upp titt som tätt och kulminerar på albumet ”Desire”. Det är en regelrätt tribut, där Dylan med ett härligt språk listar upp kvinnans attribut: ”Your flaming feet a-burnin’ up the street”, ”Your pearly eyes, so fast an’ slashin,/and your flashin’ diamond teeth”.

Dylan är uppenbart förälskad i betraktelsen av kvinnan, en musa som verkligen fått fart på hans språkliga associationer: ”on the cliffs of your wildcat charms I’m ridin’/I know I’m round you but I don’t know where”. Det blir nästan så att Dylan menar att han upphör att existera i hennes närhet: ”You have slayed me/You have made me/I got to laugh halways off my heals/I got to know babe, will you surround me/So I can know if I’m really real”.

En av mina favoritlåtar på albumet, som i all sin enkelhet bär de tydliga spåren av en låtskrivare som håller på att utvecklas. Det är samtidigt ett bevis för folkrörelsen att Dylan börjat skriva introverta låtar snarare än storpolitiska – det vill säga, han säljer sig.

4. ”Chimes of Freedom” är det definitiva steget. En fantastisk vision som tar protestsångandet till ett helt nytt perspektiv. Man skulle kunna hävda att det är en ”meta-protestsång” i sitt försök att se saker i ett större perspektiv än ”topical songs” någonsin gjort. Det är en anthem i samma anda som ”Blowin’ in the Wind” och ”The Times They are a-changin’” men befinner sig på en helt ny nivå skrivmässigt. Detta är en av Dylans texter som fungerar lika bra på papper som poesi och det är väl ingen hemlighet att jag är väldigt förtjust i den här låten.

Dylan älskar med sina ord genom detta utsökta exempel på briljant blandning av avancerad poesi och spontanitetens ordlekar. Sin berättelseram tar Dylan i hur ett par tar sin tillflykt under ett blixtoväder till en port. De ser och hör bilderna av orättvisor runt om i världen, och det är väl en rimlig tolkning att det här finns en gudomlig aspekt då det är vädermakterna som låter Dylans par i porten finna alla orättvisor. Den rimliga tolkningen är att endast genom Gud blir dessa orättvisor lagade: ”Chimes of Freedom” är ju beskrivningen av blixtarna, det är blixtarna som är frihetsskärvorna. Åskan är sedan det ljud som hörs, som tolkas i en syn: ”tolling for the rebel, tolling for the rake/toiling for the luckless, the abandoned an’ forsaked/tolling for the outcast burnin’ constantly at stake/An’ we gazed upon the chimes of freedom flashing”.

Det finns knappt någon som är utelämnad i Dylans vision av vilka som skall få bättring: “the mistreated mateless mother”, ”the mistitled prostitute”, ”the lonesome hearted lovers with to personal a tale”, ”the aching ones whose wounds cannot be nursed”, “the countless confused, accused, misused, strung-out ones or worse”. Poesi och ordlek, var det. Till sin tematik är “Chimes of Freedom” en uppenbar efterföljare till “A hard rain’s a gonna fall”, och det är rent av tänkbart att betrakta detta oväder som just det hårda regnet Dylan talade om i den tidigare låten. Över huvud är väder en väl använd metafor för Dylan när det gäller att tala i större perspektiv.

5. ”I Shall be Free nr 10” är en tripp åt samma whacky håll som ”I Shall be Free” var på ”The Freewheelin’ Bob Dylan”. Här gör den mindre nytta, och denna reviderade upplaga har annan text och ”ny musik”. Stilen är samma talking blues och följer samma galna infall och lösa idéer staplade på varandra som den första ”I shall be Free”.

Personligen tycker jag den första är helt okej, även om det inte är en av hans bästa talking blues. Den här har jag rent av svårt för. Dylans sång är mer ansträngd, melodin är mindre melodiös, texten är på de ställen den är tänkt att vara rolig inte speciellt ofta det. Parodin på Muhammed Ali, då Cassius Clay, tillhör väl det som jag egentligen inte förstår det roliga med. Den är naturligtvis inte helt utan poänger; det kommer även politiska kommentarer (angående Barry Goldwater, en senator på högerkanten), och den har några sköna punch-lines, de kändaste kanske ”I’m a poet, I know it, hope I don’t blow it” och ”I’m gonna ride into Omaha on a horse, out to the country club and the golf course”.

Låten tycks som många andra verk syfta kommenterande på den rollen Dylan fått som protestsångarnas protestsångare, vilket han även här fjärmar sig ifrån. Det svåra problemet i låten blir rörigheten där teman och uttalanden mixats ihop på ett sätt som gör den ganska svår att få någon klar uppfattning om vad Dylan menat med sången.

6. ”To Ramona” är en av de s.k. kärlekssångerna på albumet, en stämningsfull lågmäld liten sak i valstakt. Den tar sitt ursprung i hur Dylan vänder sig till en kvinna som letts i någon typ av villfarelse, vilket i kontexten fungerar utmärkt som en av dessa ”goodbye”-songs, riktat till en älskare, vän eller folkmusikfolket. Tolkningen står som vanligt öppen i dessa låtar, den definitiva styrkan i dem.

Den vänder sig emot likriktigt tänkande och strävar att öppna den tilltalade Ramonas ögon för vad som sker. ”I see that your head have been twisted and fed, with a truth that just don’t exist”, försöker Dylan säga till Ramona. Samtidigt tar Dylan avstånd från det likhetstänkande och den närmast socialistiska anda som råder inom folkrörelsen. Därmed legitimerar han sitt sökande åt mer konstnärliga håll: ”I’ve heard you said many times that your’e better than no one, and that no one is better than you. If you really believe that you know you have nothing to win and nothing to lose”. Detta stycke skulle kunna vara en konversation mellan Dylan och Joan Baez i verkligheten 1964.

Dylan inser att det är olika världar som kolliderar och låter dock dessa olikheter förbli olikheter, hon måste gå sin väg, och han måste gå sin. Låten avslutas med en öppen famn och ett öppet sinne för människans fria val att välja sin väg, något som gäller såväl henne som honom:

” I'd forever talk to you/But soon my words/They would turn into a meaningless ring/For deep in my heart/I know there is no help I can bring/Everything passes/Everything changes/Just do what you think you should do/And someday, maybe/Who knows, baby/I'll come and be cryin' to you.”

“To Ramona” tillhör definitivt skivans bättre nummer, även om det maskerats in i en liten kärlekssång i ny kostym. Musikaliskt övertygar det också, till skillnad från en del annat på albumet.

7. ”Motorpsycho Nitemare” är en märklig historia, och med på en exklusiv lista Dylan-låtar som jag inte riktigt står ut med. Den har där sällskap med ”Wiggle Wiggle” och ”TV Talkin song”, båda märkligt nog från ”Under the red sky”. Kanske någon mer låt hamnar där, men de är lätträknade. Det är låtar som jag trycker FF på skivspelaren direkt den hamnar i närheten. ”I Shall be Free nr 10” och ”Ballad in Plain D” är nästan med nere i den kategorin också. Det är svårt att ge ett samlat omdöme med en sån fördömande basis, men jag ska ändå göra ett försök.

Den fria stavningen av Nitemare är ett exempel på Dylans försök att göra språket mer lättskrivet, ett slags lingvistisk vision som inte ledde så långt mer än till märkliga ”Tarantula”, en bok som definitivt inte är lättläst. Låten är en parafras på Alfred Hitchcoks ”Psycho” från 1960, och den ”komiska” handlingen går väl i ungefär samma anda, men utan finess. En märklig bagatell med enformig melodi och humor som inte funkar. Spola.

8. ”My back Pages” är skivans definitiva ”farväl proteströrelsen”-statement. Här utvecklar Dylan sina tankegångar på ett mycket tydligt sätt, till skillnad på att göra dem till metaforer: ”Chimes of Freedom” eller omskrivningar till råd: ”To Ramona”. ”My back Pages” tar fasta på Dylans EGNA övertygelser, och framförallt historia, även om den gör det med ett språk som aldrig är fantasilöst utan behåller samma nya spets och kreativa skärpa som det övriga albumet bär. Låtens arbetstitel, alternativa titel, kalla det vad ni vill är ”Ancient Memories”.

Vad Dylan ”tycks” göra, och jag skriver ”tycks” inom citationstecken, för skriften är så väl kamouflerad att man skulle kunna vrida på den, är att han beskriver sitt egna tillstånd i dåtid, att han ansåg att ”life is black and white”, då han hävdar att han hörde sig själv uttala dessa, vilket han nu kallar lögner. ”Fearing not that I’d become my enemy, in the instance that I preach/My excistence lead by confusion boats, mutiny from stern to bow/I was so much younger then/I’m older than that now”. Vad han med andra ord tycks mena är att han inte förstått att han skulle måla in sig i ett hörn genom att ta en så tydlig ställning. Med det antar jag att Dylan talar om en inställning hos sig själv som numer förändrats. Detta bekräftas bara av valet av låttiteln: ”My Back Pages”; en beskrivning av ens så att säga forna blad.

Språket är verkligen inspirerat genomgående i låten, även om musiken inte är genomgående genomtänkt, Dylan är lite fladdrig på hur han ska genomföra låten, låter improvisera lite vid några passager, och resultatet är inte så bra som det skulle kunna bli med en så viktig låt som det ändå måste ha varit tänkt som. Den tillhör ändå kärnan på albumet.

9. ”I don’t Believe You (She acts like we never met)” är en intressant könsrollsupphävande betraktelse av Dylan. Ett traditionellt kvinnligt perspektiv att vara den som kastades åt sidan efter en natt av romans (och vi måste komma ihåg att detta var 1964, så den kvinnliga sexuella frigörelsen låg ännu i sin vagga), så vänder Dylan på begreppen och antar den sårade älskarens roll. Kvinnan är skrupellös: ”Though we kissed through the wild blazing nighttime/She said she would never forget/But now morning’s clear/It’s like I aint here/She acts like we never have met.”

Det är ett väldigt skickligt sätt att bryta ner förväntningar och fördomar som Dylan applicerar på denna sin omvända kärlekshistoria, som säkert har delvis självbiografisk inspiration, och jag tanker då på Suze Rotolo som försvann ifrån Dylans liv i samtidigt. Dylan kan bara inte begripa hur det som en gång var plötsligt inget betyder och försöker sig på att förstå fenomenet: ”If I didn’t have to guess/I’d gladly confess/To anything I mighta tried/If I was with her too long/Or have done something wrong/I wish she tell me what it is I’ll run and hide”.

I slutändan lönar det ändå inte, hans älskade är borta, och han kan bara bittert resonera: ”But if you want me to/I can be just like you/And pretend that we never have touched/And if anybody asks me: “Is it easy to forget?”/I say: “It’s easily done/You just pick any one/And pretend that you never have met”.

Inte för att det här är en av de mer komplicerade låtarna, varken text- eller innehållsmässigt så är det ändå en av skivans små guldkorn, dock skulle det dröja till den elektriska versionen 1966 innan låten gjorde sig allra bäst, där den försynta förundran väckts till vrede och sarkasm och verkligen visade upp sitt rätta ansikte.

10. ”Ballad in Plain D” är en märklig låt som kanske borde ha strukits. Det konstaterade Dylan själv långt senare i förordet till Biograph. Det är en hänsynslöst självexponerande låt, som på ett effektivt sätt lyfter fram Dylans ”another side”, nämligen skitstöveln Dylan. Han går till frontalangrepp mot Suze Rotolos syster Carla och kallar henne för ”parasite sister”. Det blir mest pinsamt för Dylan, som misslyckas kapitalt, det enda som han tycks åstadkommas är någon slags barnslig hämnd.

Så här självbiografisk skulle Dylan lyckligtvis inte försöka sig på att vara igen förrän han vuxit upp och lärt sig bemästra sina känslor någorlunda, då han istället skulle göra mästerverk av det med ”Blood on the TRacks”.

11. ”It ain’t me Babe” är en mycket mer lyckad låt, den är skriven i samma anda som ”Don’t think twice” som den forne älskaren som säger farväl. Här är han mycket värn om sin integritet i ett avståndstagande formulerat som en lista motiveringar över varför hon inte vill ha sångaren. ”Your’e looking for someone/who’s never weak but always strong/To protect you and defend you/whether you’re right or wrong”. Vilket Dylan gör tydligt under låtens gång, inte är han. ”It ain’t me babe, no no no, it ain’t me babe, it ain’t me your’e looking for babe”.

Låten är inte så lite ironisk och det finns en syrlig underton bakom det hjärtliga välmenande formuleringarna som först slår en: Bland det den forne älskaren krävt är bland annat: ”someone to close his eyes for you”, ”someone who will pick you up each time you fall” och i slutändan det ultimata ”someone who will die for you and more”, så det är inte med undran en ganska lättad sångare som står och bjuder farväl åt denna ”babe” som tycks märkligt lik i sin possessionsiver den kvinnliga karaktären i ”She belongs to me” på nästa album.

”It ain’t me Babe” är en lättsammare och mindre komplicerat skriven liten ballad som dessutom får tjäna som det slutliga avsteget från protestsångarfacket och de gamla fansen lika väl som det är en farväl-sång till en gammal älskling. Som på hela skivan är det denna dubbeltydighet som är dess utpräglade styrka. ”It ain’t me Babe” är en låt som överlevt länge, och som är flitigt använd av andra artister. Johnny Cash bland andra är en av artisterna som fastnade för ”It ain’t me Babe”.

Sålunda avslutas ”Another side of Bob Dylan”, med samma slags statement som öppnade det, om än i mindre försoningsfull ton. Det skulle efteråt kunna läsas in betydligt tydligare att Dylan var på väg åt ett helt annat musikaliskt håll. ”Another side of Bob Dylan” har kallats Dylans första rock-album, fast utan elektriska gitarrer. Det skulle fortsätta bana väg för Dylans nya skrivande, en surrealistisk variant där ordlekar och poesi blandas friskt.

Personligen hade jag väldigt svårt att tycka om ”Another side of Bob Dylan” vid tiden för inköpet. Jag fann albumet alltför avskalat, saknade det fulla rocksoundet som man skulle kunna föreställa sig många av låtarna till. En annan orsak var den ibland uppenbara bristen på repetitioner. Dylan hastade fram skivan under EN blöt kväll i skivstudion och det märks i vissa sånger. Detta att jämföras med ”The Freewheelin Bob Dylan” som tog ett år i studiotid att sammanställa (!). Jag har också väldigt svårt för somliga av låtarna som jag anser hör till de svagare Dylan givit ut på skiva. Detta ska kontrasteras med en samling låtar som är tidlösa och finns med oss än idag, såsom ”Chimes of Freedom”, ”It ain’t me Babe”, ”I don’t believe you” och i viss mån ”My Back Pages”. Kvarstår gör ett ganska ojämnt album, som skulle ha vunnit på lite repetering och lite albumurval. Kvar på stranden stod efter den slutliga sammanställningen bland annat ”Farewell Angelina” som passar in i tematiken utmärkt, samt en ofärdig variant av ”Mr Tambourine Man” som nog lämnades till ett bättre öde på nästa skiva.

Jag har idag en bättre uppskattning för albumet som ändå kan sägas följa ett inre samvetes röst om att ta sig bort från något gammalt, och gör det konsekvent igenom hela skivan utan att direkt bli tjatig om det. Det finns en albumkomposition som ser utmärkt ut med små och stora låtar i harmoni. Men slutomdömet blir ändå att ”Another Side of Bob Dylan” inte kommer att kommas ihåg som ett av Dylans stora verk.

The Freewheelin' Bob Dylan

2006-02-01T14:39:00.000-08:00

The Freewheelin’ Bob Dylan

I begynnelsen skapade Bob Dylan ”Blowin’ in the Wind” och ”A Hard rain’s a gonna fall”. Och Bob Dylan såg att det var gott… Det känns nästan som musikhistoriens inledning, ungefär som skapelseberättelsen går till i bibeln. Nu fanns det ju rockmusik och folkmusik före Dylan, men rent lyrikmässigt är det nånstans här man kan börja spåra musikens utvecklingshistoria. Det är en mycket relevant plats att börja hursomhelst. Nu var ju The Freewheelin’ ingalunda Dylans första skiva. Det självbetitlade ”Bob Dylan” hade släppts året innan, men sålt riktigt dåligt med tanke på vilken satsning som låg bakom; den legendariska John Hammond stod bakom Dylan. Det började misstänkas att Hammond hade hittat en flopp. Men då kom alltså denna skiva, och helt plötsligt var allt omvänt. Bob Dylans kreativa geni lyste över jorden. Och Gud såg att det var gott.

Att förra skivan blivit en flopp var väl inte så konstigt. Intrycket var ganska spretigt. Dylan sade själv att han var missnöjd med skivan. Det var lite blues, lite gamla klassiker med nya arrangemang, någon egen låt, ingen riktig kärna. Inför nästa skiva hade Dylan ett helt pärlband egna kompositioner färdiga. En av låtarna hade redan gått och blivit en hit innan Dylan själv hunnit spela in den. Peter, Paul & Mary spelade in ”Blowin in the Wind” före Dylan fick chansen att göra sin egen låt på skiva. Deras ”In the Wind” innehåller dessutom två ytterligare Dylankompositioner, varav ”Don’t think twice, it’s allright” som bekant finns även på denna skiva. (Den tredje Dylan-kompositionen ”Quit your lowdown ways” är en outtake från ”The Freewheelin’ Bob Dylan” som senare återutgavs på ”The Bootleg Series vol 1-3. ) Förutsättningarna var således bättre.

”The Freewheelin’ Bob Dylan” spelades in under ganska lång tid, de första sessionerna var i april 1962 och albumets arbetstitel var ”Bob Dylan’s Blues”. Dylan spelade till en början in låtar som ”The death of Emmet Till”, ”Talking John Birch Paranoid blues”, ”Let me die in my footsteps” och ”Rambling gambling Willie” varav ingen skulle hamna på albumet. Inte förrän samma månad nästa år skulle de sista inspelningarna hållas, och Dylan hade då utvecklats och fått nya influenser. Albumets mix av stilar och mix av låtar är ett vittne om tidens gång och ger skivan karaktären av den oslipade diamanten den.

På ”The Freewheelin’ Bob Dylan” (fritt översatt den hjulande Bob Dylan) framträder låtskrivaren Dylan, den unge ironiska/satiriska samhällsbeskådaren Dylan, humoristen Dylan. Det är ett väldigt tacksamt paket. I synnerhet genom sin humor tror jag Dylan vann mången åhörare. Han säger sanningar, han ställer viktiga frågor (”How many times must a man turn his head?”), men det är ändå med en dos av humor. Det är ett politiskt album med låtar om frihet och låtar om krigshetsare och låtar om apokalyptiska framtidssyner. Men bortom allt det där, har vi ändå en hjulande berättare, som sjuder av skaparglädje. Han ser allt annat än dyster och mörk ut på albumcovern. Den klassiska bilden av honom och dåvarande flickvännen Suze Rotolo, arm i arm, strövandes längs New Yorks gator är en verkligt klassisk bild. De ser kära ut. Det är den öppna, fria, lättsamma Dylan som bortsett från texternas komplexitet framträder.

Det är svårt att inte låta sig imponeras av Dylans mångsidighet på ett så tidigt album, och hur han ändå får det att fungera. Redan så ung som 21 visar han prov på att bemästra många olika typer av låtskrivande, allt från talking blues till retoriska anthems till kärlekssånger. Det blir ganska mycket olika typer av musik, vilket gör att The Freewheelin’s kärna vissa gånger kan fly från blickfånget. Det man ändå kanske måste se som kärnan i det hela är ”låtskrivaren, skaparen Dylan”. Det är kärnan på ”The Freewheelin’”. Kanske har albumet något många spår och något spår som är lite överflödigt, t.ex. känns de två covers Dylan gör mot slutet av skivan som lite filler-mässiga, även om han gör bra versioner av dem. Men på det stora hela är ”The Freewheelin’ Bob Dylan” ett mini-mästerverk. Vi tar väl och tittar på låtarna.

1. ”Blowin in the Wind” måste vara Dylans mest kända låt. Det blev en nationalsång för sextiotalsgenerationen med sitt underliggande frihetsbudskap. Det är en till språket väldigt enkel låt som ställer en rad frågor. ”How many roads must a man walk down, before you call him a man?” ”How many times must the cannonballs fly, before they are forever banned?” är några av de ståndpunkter Dylan tar i denna enkla hymn.

Det är en enkel låt, men en genialisk på samma gång. Visst, alla har hört den, vi har fått höra den på musikskolor och så vidare och många är säkert genuint trötta på den, men om vi ska till kärnan, så är det en smittsamt bra låt. Det känns egentligen väldigt svårt att sitta och bedöma den utan att ha varit med i början av sextiotalet i medborgarrättsrörelsen. Och dess storhet ligger i frågan. Det är en filosofisk låt. ”Blowin’ in the Wind” är den av alla Dylans låtar som andra artister gjort egna versioner på mest. www.bjorner.com anger 375 kända covers på ”Blowin’ in the Wind”, vilket ska jämföras med t.ex. ”Like a Rolling Stone” med 172 covers eller ”Knockin on Heavens door” med 150 covers.

2. ”Girl from the North Country” är en kärlekslåt, där Dylan, till synes åtminstone, minns kvinnor från sitt gamla Minnesota. Han är fjärran därifrån nu och ber lyssnaren (inte ett direkt sällsamt knep från Dylans sida; samma tema finns på ”If you see her, say hello”) att kontakta kvinnan och se till att hon har det bra.

”Please see that her hair hangs long, for that’s how I remember her best” säger Dylan till lyssnaren, och det är väl inte mer än rimligt att föreställa sig någon Echo Hellstrom på andra sidan. Dylan fjärmade sig dock från tanken att det skulle vara skrivet för någon speciell kvinna och uttryckte att det var skrivet för alla kvinnor ”from the north country”. Diplomati och Dylan… ja det går väl så där. En liten fin låt är det, och arrangemanget är sparsamt. Det är en låt Dylan skrev under sin tid i England (hans första Englandsvisit, långt före de mer spektakulära turnéerna 1965 och 1966.) Dylan spelade bl.a. teater och snappade upp lite engelska folkmelodier, som den till den här: en adaption av ”Scarborough Fair”.

3. ”Masters of War” är en av de mest kompromisslösa låtar Dylan skrivit. Ett totalt avståndstagande och en total avsky visas upp i denna låt om vapentillverkare. Det fanns denna tid när Dylan verkligen var politiskt aktiv, åtminstone i sitt låtmaterial. Det känns lite konstigt att höra nu.

”Masters of War” tar skarpt ställning mot vapentillverkare och de som profiterar på krigföring. Dylan uttrycker några skarpa rader angående det:

“You that never done nothin'/But build to destroy/You play with my world/Like it's your little toy”. I slutstycket önskar Dylan också livet ur dessa profitörer: “And I hope that you die/And your death'll come soon/I will follow your casket/In the pale afternoon/And I'll watch while you're lowered/Down to your deathbed/And I'll stand o'er your grave/'Til I'm sure that you're dead”.

En väldigt ensidigt arg och hatisk sang, olik något annan Dylan skrivit senare. Även arga låtar som ”Like a Rolling Stone” eller ”Ballad of a Thin Man” går aldrig så långt som att önska livet ur sina fiender. På sätt och vis är det både styrkan och svagheten hos ”Masters of War”. Den blir väldigt stark, men den kan kännas lite naiv och endimensionell. Det är något osofistikerat barnsligt i just den önskan om att stå vid graven och se krigsprofitörerna som sänker mitt eget slutomdöme om låten.

4. ”Down the Highway” är på inget sätt en klassiker i likhet med de förra tre låtarna. Den känns i efterhand ganska utfyllnadsmässig. Det är en låt som Dylan inte direkt luftat. Den anges som en av låtarna som aldrig spelats live enligt Internetsidan http://web2.uqat.uquebec.ca/tremblas/live.html

Låten spelas som en blues, inte direkt något nytt, om saknad efter ens älskade som är ”off in some far off land”, vilket gör det lätt att dra associationer till Suze Rotolos Italienvistelse. Musikmässigt påminner den om materialet Dylan använde till sin första skiva. Skickligt gitarrspel, tja. Det är väl inte så mycket mer att säga om denna utfyllnad?

5. ”Bob Dylan’s blues” var arbetsnamnet på skivan som nämnt. Den startar med en liten introduktion av Dylan om låtens tillblivelse: ”Unlike most of the songs nowadays that are being written uptown in Tin Pan Alley, that’s where most of the folk songs come from nowadays, this one, this isn’t written up there, this one is written somewhere down in the United States”.

Det känns som Dylan ställer upp de två alternativen som poler, Tin Pan Alleys smäckra kärlekslåtar och uttänkta melodier mot den riktiga musiken, bluesen i det här fallet. Tin Pan Alley utvecklades under sista hälften av 1800-talet och hade sin storhetstid i början av 1900-talet med sångskrivare som Irving Berlin och George Gershwin.

6. ”A Hard Rain’s a-gonna Fall” är låten som lyfter upp låtskrivaren Dylan till en nivå som ingen kunde anat att folksången skulle nå. Det är en omarbetning av en engelsk folkvisa/barnsång: Lord Randall, där uppbyggnaden ser ut ungefär likadant, dock helt omarbetad i sitt innehåll. Dylan hade hittat influenser på håll som låtskrivare i hans generation inte kunnat drömma om. Och samhällskritisk, apokalyptisk och enigmatisk som ingen annan var närheten av.

Det är uppbyggd som en mardrömsvision av en värld som har gått förlorad, en uppenbarelse om en apokalyps. Robert Shelton beskrev låten som ”flashing chains of images” i sin bok ”The life and music of Bob Dylan” och det är väl en passande beskrivning. På ett sätt är det den första i raden av låtar som ”Chimes of Freedom”, ”Gates of Eden”, ”Desolation Row” och långt senare ”Foot of Pride”. Låten sågs när den dök upp ur glasögon som var färgade av kubanska missilkrisen. De som hörde texten ”visste” att den handlade om den post-apokalyptiska synen efter kärnvapenkatastrofen gjort sitt, och länge blev det den vidimerade tolkningen av låten. Dylan har hela tiden bestridit att det skulle handla om något ”atomregn” och betraktar man texten lite närmare så finns det goda skäl för att tro att Dylan talar allvar.

Låten består av ett samtal mellan en utfrågare och den s.k. ”blue-eyed son”, som är berättaren. ”Blue-eyed sons” syner är brutala och mörka och vittnar om en värld i förfall. Första versen beskriver tydligt denna förstörda värld: ”six crooked highway”, ”seven sad forrests”, ”dozen dead oceans” är bara några exempel. Numreringarna är inget isolerat tema, de har ett språk som närmast känns bibliskt, som Dylan återanvände i ”Seven curses”, en outtake från ”The times they are a-changin’”. Andra versen beskriver synerna, rent visuellt. Det är en våldsam värld: ”newborn baby with wolves all around it” och ”room full of men with their hammers all bleeding”, med maktlösa män vid makten: ”…ten thousend talkers with their tongues all broken” och rasism: ”I met a white man that walked a black dog”.

I slutändan är ”Hard rain” ändå en premiss för ”Slow Train” många, många album senare. Det är en religiöst laddad låt, där det hårda regnet ändå är en allegori för syndafloden mycket snarare än något atomregn. Och som det i bibeln sägs, syndafloden kom med vatten, nästa gång kommer det i eld. I första mosebok förstör Gud städerna Sodom och Gomorra genom att låta svavel och eld regna från himlen. Det om något är ett hårt regn. De bibliska kopplingarna kommer tydligt i slutet av låten där utfrågaren frågar ”blue-eyed son” vad han ska göra: Dylan kontrar, som om han vore denne blue-eyed son med en rad rader som tycks referera till Jesus: ”I’ll walk the depths of the deepest black forrest, where the people are many and their hands are all empty”. Det är till de fattiga han återvänder, likt en Messias-figur, vilket i sin tur antyder att utfrågaren blir en Guda-gestalt. Det blir inte sista gången Dylan ikläder sig själv messias-kläderna. Och Dylan lovar: ”I’ll know my song well before I start singing, and it’s a hard, it’s a hard, it’s a hard rain’s a-gonna fall”. En av Dylans allra bästa sånger, och en av de mest bestående i hans reportoar, skriven i den späda åldern av 21 år. Man häpnar.

7. ”Don’t Think Twice, It’s Allright” är också en mycket speciell låt som visar upp en sida i hans låtskrivande som kommer att utvecklas mycket de närmaste åren. Det kan sägas vara den första ”farväl-sången”, den som låter som en kärlekssång men som i själva verket är ett slags anti-kärlekssång. Dylan har skrivit många låtar på ungefär samma tema med mindre variationer, men det hela återkommer hela tiden till ”Goodbye is too good a word, babe/So I’ll just say Fare-thee-well”.

Det är en på sätt och vis elak sång med underliggande ironiska motiveringar till varför han ger sig av. De ligger där latenta, men är nog så syrliga om man bara lyssnar: ”So it ain’t no use in calling out my name babe/Like you never did before” och ”I ain’t sayin’ you treated me unkind/You could’ve done a lot better, but I don’t mind/You just kinda wasted my precious time/But don’t think twice it’s allright.” Just lättheten med vilken han avfärdar ett förhållande är givetvis en påklistrad attityd, en försvarsmur av verklig sorg, men det gör inte det faktumet att han avfärdar det mindre elakt.

Det är en mycket vacker sång, en av de definitiva höjdpunkterna på skivan med spektakulärt gitarrsound, och i Dylans deltagande röst finns inga spår av ironin från 1965-1966, bara ömhet, vilket får låten att betraktas ur ett helt annat ljus än vad texten egentligen är. Denna inkongruens är låtens absoluta styrka, anser jag.

8. ”Bob Dylan’s Dream” är en berättelse om förlorad ungdom och oskuld. Dylan inleder den med att han reser västerut (möjligen en sann redogörelse, eftersom Dylan reste tillbaka till Minnesota under den långa inspelningen av ”The Freewheelin’ Bob Dylan”), somnar på tåget och drömmer en dröm som gör honom ledsen. Det som är smärtsamt är att sakar och ting inte består. Dylan tar oss tillbaka till barndomens Hibbing och ”the first few friends I had”. Dylan berättar om tankar som alla som växt upp och förlorat sina vänner genom åren säkert har tänkt: ” I wish, I wish, I wish in vain/That we could sit simply in that room again.”

En inte alls märkvärdig låt, på något sätt, men Dylan kände nog att en tribut till sin verkliga historia var på sin plats efter fabler om sitt liv som tivoliarbetare i New Mexico osv.

9. ”Oxford Town” är den protestsång, och i det här fallet kan man verkligen betrakta det som en protestsång, som märks minst i sällskapet på ”The Freewheelin’ Bob Dylan”. En låt om James Merediths kamp för att få studera på Mississippis universitet, campus låg i Oxford town. Meredith, en svart student nekades studera som Dylan i låten beskriver det ”All because the colour of his skin”, vilket ledde fram till ett av de viktigare genombrotten i medborgarrättsrörelsen i USA. President Kennedy ställde sig bakom Meredith och för att han skulle få studera fick hundratals poliser, ordningsmän och etc. vara med och se till att allt gick lugnt till. Det gjorde det inte. Mobben var rasande över faktumet att en svart man skulle få studera på deras älskade vita universitet och efterdyningarna ledde till oroligheter och två personer dog till och med.

”Oxford town” är en ganska medioker och rättfram historia som inte fått mycket eftermäle som någon klassiker. Det är ett tidsdokument, som Dylan på sitt vanligt rättframma sätt (när det gäller protestsångerna) framför.

10. ”Talkin’ World War III Blues” är den första av skivans två Talking-blues, en teknik inte helt ovan den unge Dylan. Han hade redan skribblat ner ”Talkin’ Bear Mountain Picnick Massacre Blues”, Talkin’ John Birch Paranoid Blues” och ”Talkin’ New York Blues”, varav den sistnämnda hade kommit med på hans debutskiva. Det är ofta humoristiska, musikaliskt upprepande talsjungande bluesnummer, ganska långa, berättande, reflekterande betraktelser över händelser. I just denna variant vaknar Dylan upp ur en dröm där han är ensam kvar på jorden. Som Dylan uttrycker sig på sitt mest humoristiska sätt:

”Well, the whole thing started at 3 o'clock fast,
It was all over by quarter past.
I was down in the sewer with some little lover
When I peeked out from a manhole cover
Wondering who turned the lights on.”

Detta skulle indikera det som tolkare av Hard Rain ville se, nämligen kärnvapenkrigets fasa. På väldigt kort stund är Dylan helt plötsligt ensam kvar, bortsett från några människor han träffar på i sin promenad runt staden. Dessa är dock inte direkt är förtjusta i hans närvaro, de springer iväg och skriker eller skäller ut honom.

Självironiskt, satiriskt, underfyndigt: Dylan visar upp ännu en annan sida av sitt låtskrivande som ger fog för titeln ”The Freewheelin’ Bob Dylan”. Detta är väl den låt som mest präglar albumets titel och själ. ”Talkin World War III Blues” funkar fortfarande mycket bra, den har inte förlorat sin komiska spets, Dylans levererande av slutklämmen i varje vers, nästan som punchlines.

11. ”Corrina, Corrina” är skivans första cover, och bortsett från att det är en välarrangerad låt med band i bakgrunden och en välsjungen låt så är det ingen Dylan-komposition. Den hamnade som B-sidesingel när skivan gavs ut, vilket kanske är förståeligt, den gör sig nog mer väl för radio än många andra av låtarna på skivan. Bortsett från det så är det inte speciellt intressant att betrakta lyriken i ett Dylan-sammanhang och jag betraktar låten som en filler och smått onödig att använda när så många av Dylans egna låtar sorterades bort.

12. ”Honey Just Allow Me One More Chance” är nästa cover och speciellt intressant tycker jag inte den är heller. En av de kortare kompositionerna som nästan uteslutande utgörs av orden ”Honey Just Allow Me One More Chance”. Spolar vidare.

13. ”I Shall Be Free” som avslutar albumet är den andra av de lättsammare ”Talking Blues”-låtarna och det är kanske inte så konstigt att Dylan ville avsluta ett album han skulle kalla ”The Freewheelin’ Bob Dylan” med ett lite lättsammare stycke.

Helt till synes osammanhängande företeelser betraktas av Dylan. Många är tagna från klassiska ”I got a woman”-trådar, med variationer som berikats av Dylans fantasi. Andra beskriver händelser som är nästan surrealistisk komik. ”I catch Dinosaurs, I make love to Elisabeth Taylor, catch hell from Richard Burton” avslutas t.ex. låten, och det är i den tonen hela låten har gått.

Det mest anmärkningsvärda är väl stycket där Dylan får en svart målarburk i huvudet och tvingas sitta längst bak i badhuset, vilket tycks vara en given referens till medborgarrättsrörelsen och de svartas situation som Rosa Parks var med och förändrade genom att vägra sitta längst bak på bussen. Det må hända finnas fler uttänkta tankar i texten, men den är ganska rörig och ärligt talat, långt ifrån mina favoriter.

Så avslutas då lite snöpligt ”The Freewheelin’ Bob Dylan”, ett genombrottsalbum för Dylan såväl som låtskrivare och som mångsidig artist. Det är givetvis både styrkan och svagheten med albumet att det spretar åt väldigt många håll: dels framträder en bild av en artist som inte riktigt kan sitta still och köra samma grej hela tiden, dels framträder bilden av en artist som är långt ifrån sina ambitioner ännu. På vägen har han blivit en av de mest nyskapande låtskrivarna inom den amerikanska musiken, oavsett genre, detta på bara ett album.

”The Freewheelin’ Bob Dylan” har givetvis åldrats en del. Somliga av de mer medborgarrättsbetonande låtarna känns naturligtvis inte aktuella på samma sätt som de gjorde 1963. De har blivit en del av historien. Men verk som ”Hard Rain” och ”Don’t Think twice” har överlevt utan en rynka, de förblir lika aktuella över 40 år efter att albumet släpptes, och det, om något, måste ses som en styrka i Dylans låtskrivande.

På det hela är inte ”The Freewheelin’ Bob Dylan” ett lika bra album som hans allra bästa. De låtar som kan anses klassiska; ”Hard Rain”, ”Blowin’ in the Wind”, ”Don’t Think twice”, ”Girl from the North Country” och ”Masters of War” framträder samtliga på första halvan av skivan, vilket skapar en enorm framtunghet. Andra halvan tycks mest bestå av utfyllnadslåtar, vilket är väldigt synd i.o.m att Dylan skrivit låtar som lätt hade kunnat platsa här, jag tänker i synnerhet på ”Let me die in my footsteps”. Meningen med att ha två coverlåtar med på skivan ser i efterhand inte direkt genomtänkt ut, då de inte lyfter albumet utan bara fyller ut det. All kritik skall dock ses i ljuset av att denna klassiska skiva var Dylans genombrott och stora triumf. En utmärkt skiva, bortsett från sina barnsjukdomar.

Blood on the Tracks

2006-01-19T14:34:00.000-08:00

Blood on the Tracks

“Blood on the Tracks” släpptes i januari 1975. Det sålde bra men fick blandade recensioner. I tradition med vad alla Dylans traditionalister alltid gjort betraktades den som aningen smått i jämförelse med det Dylan skapat tidigare. Jon Landau för ”Rolling Stone” skrev:

"the record itself has been made with typical shoddiness. The accompanying musicians have never sounded more indifferent...To compare the new album to “Blonde on Blonde” at all is to imply that people will treasure it as deeply and for as long. They won't...Blood on the Tracks will only sound like a great album for a while. Like most of Dylan, it is impermanent."

Naturligtvis har sådana ord fått ätas upp senare. Albumet har efter hand kommit att betraktas som ett av, om inte Dylans allra populäraste album. Ändå kan det inte sägas vara samma revolution som trilogin ”Bringing it all back home”, ”Highway 61 Revisited” och ”Blonde on Blonde” var för låtskrivandet och rockmusiken. Det revolutionerande med ”Blood on the Tracks” var snarare fenomenet Dylan än musiken. Dylan var nu till synes öppen. Han lade till synes sina kort på bordet och öppnade sitt hjärta. Detta var något helt nytt, där den snåriga Dylan tidigare hade använt allehanda knep för att virra bort uppmärksamheten från sin person och sitt privatliv.

Kärnan för ”Blood on the Tracks” är kärlek och förlust av kärlek. Många av låtarna avhandlar temat om den förlorade kärleken och de olika känslor som det innebär. Musikaliskt är albumet ett ganska sparsmakat album med en vemodig lätt popig känsla snarare än ett rått elektriskt rocksound. Jämförelser musikmässigt är lättare att göra med ”John Wesley Harding” som har ett enkelt koncept musikmässigt. Det känns rent av som att låtarna glider in i varandra, åtminstone de första fyra, vilket förstärker den känsla av tidlöshet som återspeglas i låtarna.

Känslan av tidlöshet är ett tema som Dylan försökte sträva efter när han skrev låtarna. Det var något han lärt av Norman Reuben, en konstlärare som Dylan studerade för under 1974. Dylan sade att låtarna skulle vara ”Like a painting where you can see the different parts but then you also see the whole of it”. Ungefär så är det väl mycket med de olika känslor som öppnas upp och stängs igen, medan albumet spelar. Dylan tar lyssnaren med på en känslosam resa där sorg, bitterhet, vrede, vanmakt lättnad och saknad varvas på ett spännande sätt. ”Blood on the Tracks” är såvida i mina ögon, Dylans mest känslomässiga album.

Det finns ett genomgående poetiskt språk i ”Blood on the Tracks” som på många av Dylans album, och ofta är det i de centrala låtarna som detta språk visar sig tydligast. Ett exempel är hur väder låter representera olika känsloaspekter. Det finns inte mindre än tre låtar på skivan med väder i titeln: ”Idiot wind”, ”Shelter from the Storm” samt ”Buckets of Rain”. ’Och som det sägs i ”Your’e a big girl now”: ”A change in the weather, can be extreme”. Såvida är de olika inslagen av väder liknelser vid känslor, och de förändras snabbt, samt hur deras betydelser kan ändras från låt till låt, lyssning till lyssning. Dylan tar här ordentligt sålunda fasta på vad han lärt från konstläraren.

Ett vanligt fel när det gäller att tolka Dylan är att försöka tolka dem som verkliga händelser. Det är vida känt att hans äktenskap började knaka här, men det var i själva verket inte slut förrän några år senare. Det ter sig ganska uppenbart att inspirationen att skriva låtar om hjärtesorg är baserat på egen hjärtesorg, men historierna i sig kan ha lite med verkliga händelser att göra. Detta känns extra nödvändigt att påpeka när det gäller ett album som ”Blood on the Tracks”.

Personligen köpte jag ”Blood on the Tracks” långt innan jag ”lärt” mig Dylan. Jag vill minnas att det var eventuellt den andra eller tredje Dylan-skiva jag köpte. Initialt hade jag väldigt svårt att komma in i albumet. För mig ter det inte som ett lättillgängligt album. Det är ett emotionellt album, som kan vara väldigt sorgligt, extremt sorgligt. Dylan själv undrade i en radiointervju angående albumet hur folk kunde uppskatta att lyssna på sådant elände. Tja, varför vill man se en sorglig film? Det är väl nåt med den mänskliga naturen. Vi tar väl en närmare titt på låtarna?

1.“Tangled up in Blue” är ett komplext stycke poesi. Det är något med hur musiken och texten följs åt, där det enkla riffet i uppbyggnadsfasen av en relation förbyts i de snabba dragen när det avslutas och kärleken splittras upp. Det är också något speciellt med hur Dylan använder pronomen i texten, i själva verket tycks handlingen byta fokus, tid, rum, ja rent av personer från vers till vers. Det finns många möjliga tolkningar på att personerna inte tycks vara de samma, och att Dylan i ena stycket använder He och i nästa I. Det är utan tvekan inget misstag utan en väldigt medveten tanke. Det får effekten att han närmar sig och fjärmar sig målet som i ett andetag: dra in – blås ut. Dylan sade själv om sin strategi:

”I guess I was trying to make it like a painting where you can see the different parts, but then you also see the whole of it. With that particular song, that’s what I was trying to do… with the concept of time, and the way the characters change from the first person to the third person, and your’re never quite sure if the third person is talking or the first person is talking. But as you look at the whole thing, it really doesn’t matter.”

Det är en gäckande låt som är svår att närma sig just av den anledningen. Till synes är det en man och en kvinna vars kärleksstigar korsas många gånger, men ju mer man fixerar på orden finns små saker som gör att det är svårt att riktigt köpa det. Men i slutänden är det ändå så som Dylan säger, det spelar ingen roll. Det finns ingen ensidig lösning på den här låten. Den kan uppskattas, och ska uppskattas, för det är en av hans mer komplexa och skickligt skrivna låtar.

2. ”Simple Twist of Fate” är en berättelse om olycklig förlorad kärlek som fortsätter ungefär där ”Tangled up in Blue” började. Här har ödets nycker inte varit milda för vår kära berättare. Dylan beskriver händelseförlopp, och målar upp situationer och sinnesstämningar på ett strålande sätt: ”He felt the heat of the night, hit him like a freight train, moving with a simple twist of Fate” är en rad som känns klockren. I sista versen, lite karaktäriskt, ändrar han från att berätta i tredje person till första person. ”People tell me it’s a sin/to live and feel to much within/I still believe she was my twin, but I lost the ring/She was born in spring, but I was born too late/Blame it on a simple twist of Fate.”

Låten är ett skickligt forsök att maskera upp känslorna i de första raderna för att sedan lägga korten på borden i den sista raden. Till exempel påstår han tidigare i sången: ”He woke up, the room was bare/He didn’t see her anywhere/He told himself that he didn’t care/Pushed the window open wide.””

Det finns en motvillighet och förvirring från berättarens sida i början av låten, som får en att höja lite på ögonbrynen. Han tycks nästan ångra sitt agerande med ”’Twas then he felt alone and wished that he’d gone straight”, där ”straight” är en nyckel. Kan det här tolkas som nån slags förbjuden kärleksakt i någon mening? I nästa vers ”They walked along the old canal, a little confused, I remember well”, här då förvirringen är något som bygger på denna känsla. Det som sägs i vers 5 komplicerar känslobilden ytterrligare “…down by the waterdocks, where the sailors all come in./Maybe she’ll pick him out again/How long must he wait/Once more for a Simple Twist of Fate.” Detta är närmast något som pekar på hur kvinnan eventuellt skulle kunna vara prostituerad, men det är ju ganska spekulativt och vi kan aldrig riktigt vara säkra på vad Dylan vill få oss tro. Vad det än är så är det en av Dylans bästa låtar: ja, den här också!

3. ”Your’e a big girl now” är en djupt hjärtskärande låt som tar oss igenom den förlorade kärlekens allra skamligaste känslor, den patetiska ”I can change, I swear” som följs av det bittra och barnsliga ”See what you can do” till det resonerande försöket att se klart på saker ”Love is so simple to quote a phrase, you’ve known it all the time, I’m learning it these days”. Framförallt är det en låt om smärta och förlust, vilket Dylan accentuerar med sin djupt emotionella och nakna sång, där han nynnar oh-oh så det värker i alla som en gång förlorat någon man älskat, och aldrig kunnat bevara det man delat.

“Your’e a big girl now” kopplar jag omedelbart till “Just like a woman” från albumet “Blonde on Blonde” och det är självklart slutklämmen ”She breaks just like a little girl” jag tänker på. Vi lägger korten på bordet: ”Nobody feels any pain, tonight as I stand inside the rain, ” börjar den gamla låten. Här är parallellerna glasklara: ”Our conversation was short and sweet, it nearly swept me off my feet, and I’m back in the rain,” Så det framträder väldigt klart att med regnet vill Dylan uppmärksamma oss på att det är ”Just like a woman” som får ett svar här. Den låten avslutas med ett farväl: ”Its time for us to quit, and when we meet again, introduced as friends, please don’t let on that you knew me when, I was hungry and it was your world.” Your’e a big girl now” tycks snarare se tillbaka på ett farväl, ett farväl som man aldrig kunnat få distans till: “I’m going out of my mind, oh oh, with a pain that stops and starts. Like a cork-screw to my heart. Ever since we’ve been apart”.

Vad gör då denna uppenbara referens? Ska vi göra som AJ Weberman och säga att varje gång ett visst ord dyker upp så betyder det en sak? Nej, det tycker jag inte. Bortsett från att låtarna är släktingar, så kan vi nog inte uttrycka mer än så. Kvinnan är kanhända inte ens samma kvinna. Det kan blott röra sig om en känsla, som liknade den känslan han kände när han skrev den tidigare låten. Hur det må vara med eventuella likheter låtarna emellan, för det finns en enorm likhet. Är det kanske också en skillnad i tonen. Där “Just like a woman” på ett kanske milt sätt, men likväl, ställer kvinnan som den svagare parten, är det här snarare mannen i berättelsen som visar upp sin sårbarhet tydligare. Det står för berättaren klart just att HON inte bryter ihop som en liten flicka längre. ”Your’e a big girl all the way”.

4. ”Idiot wind” är Dylans argaste sång sedan ”Like a rolling stone”, och på ett sätt är det en naturlig förlängning av ”Like a rolling stone”, 10 år senare. Det finns ett engelskt ord som jag tror är kärnan i Idiot wind, nämligen Wind-bag. En wind-bag är en person som snackar massa skit helt enkelt: ”Idiot wind, blowing every time you move your mouth.” Ser man låten ur detta perspektiv kommer man upptäcka en kärlekshistoria, även här, som har gått snett. Allt det som sagts visar sig för för vår berättare bara vara döda ord. ”Idiot wind blowing through the buttons of our coats, blowing through the letters that we wrote, idiot wind, blowing through the dusts upon our shelves.” Under resans gång till denna uppenbarelse är det en myriad av känslor av bitterhet, vrede och vanmakt som strömmar fram ur berättarens inre. Har det t.ex. komponerats en argare rad än den i stycke fem: ”You hurt the ones I love the best, and cover up the truth with lies. One day you’ll be in the ditch, flies buzzin round your eyes, blood on your saddle.” Men det är inte bara bitterhet. Väldigt mycket av det är insikt och försök att förstå var det hela har gått fel. Har det skrivits en bättre rad o matt acceptera förlusten?: ”I kissed goodbye the howling beast on the borderline that seperated you from me”.

Åttonde stycket vill jag citera rakt av:

“I noticed at the ceremony, your corrupt ways had finally made you blind
I can't remember your face anymore, your mouth has changed, your eyes
don't look into mine.
The priest wore black on the seventh day and sat stone-faced while the building
burned.
I waited for you on the running boards, near the cypress trees, while the springtime
turned Slowly into autumn.”

Det blir en främling han kommit att dela sitt liv med. En vars ögon inte ser in i hans. Liknelsen i mitten tycks förklara hur någon offrar helheten för principsaker. Prästen jobbar inte på den sjunde dagen, vilket står i bibeln, men det innebär att han får se byggnaderna brinna, och rent av ”stone-faced” alltså utan känslor, väljer att stå och se på. ”Hemmet” kan man säga, offras såvida på principsaker, vilket den som ”Idiot wind” riktar sig till, kan sägas ha gjort. I de sista raderna i stycket gör Dylan en stilig liten poetisk sak där han aldrig låter sommaren, ”livets tid” komma utan låter vår förbytas direkt till höst. En liknelse om hur kärleken som blommade en gång har gått över i en döende fas.

I Elfte stycket öppnar berättaren upp sina känslor. Han erkänner sig ledsen för att det inte blivit som tänkt, och att de inte får dela någon gemenskap:

“You'll never know the hurt I suffered nor the pain I rise above,
And I'll never know the same about you, your holiness or your kind of love,
And it makes me feel so sorry.”

Slutligen inser han också sin del I det hela: “We’re idiots babe, it’s a wonder we can even feed ourselves”. För mig är “Idiot Wind” en av Dylan’s allra, allra bästa låtar. Det är svårt att sätta ord på hur skicklig poesin är, hur de bittra känslorna vänds till de mer accepterande. Det bästa hur skön den är att lyssna till. ”Idiot wind” var en av de första låtarna jag lärde mig gilla redan innan jag var totalt fast.

5. ”You’re gonna make me lonesome when you go” är en mindre sång i sällskapet. Den är dessutom den kortaste på skivan. Den är uppbyggd som fem standardverser med två bryggor. Varje vers avslutas med titelraden. Det vill säga en ganska traditionellt uppbyggd låt, dock inte helt utan en del spännande referenser i språket. Låten är sångarens kärleksförklaring till respondenten men det finns samtidigt en premiss: utgångspunkten är att det de har en gång ska ta slut, om det inte redan är på väg att göra det: ”You are gonna make me lonesome when you go”.

Det intressantaste i låten är jämförelserna med sina kärlekshistorier till relationen mellan franska poeterna Rimbaud och Verlaine (Rimbaud var ju som allmänt noteras, en av Dylans främsta inspiratörer). Den historien slutade med att Verlaine sköt Rimbaud. Så var det med den saken.

6. ”Meet me in the morning” är en filler. Det ska inte stickas under stolen. En 12-bar blueslåt dessutom. Den fyller sin plats med värdighet anser jag. Det känns välkommet med lite 12-bar blues efter en ganska prövande inledning av tårkanalerna. ”Meet me in the morning” är musikaliskt en karbonkopia av ”Call letter blues”, en låt som han startade med i inspelningarna. Det är en väldigt personlig låt med rader som ”Well children cry for mother, I tell them mother took a trip, I walk on pins and needles, hoping my tongue won’t slip”, vilket bara accentuerar det faktum att dessa låtar är väldigt svåra för Dylan att bortförklara som ”någon annans” historier. Det är hans hjärtesorg som är i högsta grad i fokus på skivan. Men att hålla borta den låten visar att Dylan insåg att det skulle bli en lite väl personlig fokus med tanke på att låtar som ”Idiot wind” och ”Your’e a big girl now” knappast skulle tolkas som något annat än personliga texter.

”Meet me in the morning” å sin sida är en betydligt mindre konfessionell låt. Den tar bilder från naturen och är en envägskonversation mellan sångaren och dennes älskade som försvunnit alternativt är distant emotionellt. En fin liten låt där Dylan gör en strålande sånginsats.

7. ”Lily, Rosemary and the Jack of Hearts” är a) den absolute snabbaste låten på albumet b) den längsta låten på albumet c) den konstigaste låten på albumet. Gör det låten till något udda och dåligt? Nej, för mig är det här en härlig upplevelse. Vi behöver en liten break från det där ganska jobbiga vid det här laget, hur katarsisliknande det än kan ha varit. Faktum är att ”Lily, Rosemary and the Jack of Hearts” är en strålande berättande låt i klass med Dylans bästa “narratives”.

Dess ram är som en västernfilm, följaktligen sålunda i lite countrytappning, men med ett distinkt inledande munspel av Dylan. Berättelsen innehåller nästan arketypiska västernkaraktärer, Jack of Heart, den charmanta tjuven som förbluffar samhället med sin charm så att de inte ens noterar vad som händer i bankvalvet medan triangeldramat eller ska vi kalla det fyrkantsdramat, för den onde karaktären Big Jim, en diamantgruvägare(!) är ju den som drar det kortaste strået: ”he was killed by a penneknife in his back”.

Det är en märklig historia, lätt att förväxla sig i. Det är en sådan historia som är krypterad in till absurdum. Vissa ord känns drivande för att berätta något som inte uttalats tydligt. Utan att gå in i detalj på handlingar kan vi konstatera att, trots att låten är så lång som den är, så är ordekonomin utsökt. Denna konst: att berätta mycket med väl valda ord, känns som en konst Dylan plockade upp på albumet John Wesley Harding och som han ger naturlig fortsättning på här. Det är också lätt att jämföra ”Lily, Rosemary and the Jack of Hearts” med den skivans långa story: ”The Ballad of Frankie Lee and Judas Priest”, åtminstone till utförandet och formen.

8. ”If you say her, say hello” är därefter en återgång till det lite mer lättsammare materialet, om än liksom på resterande albumet, detta håller hög klass. Det är en sorgsen, smärtsam låt som handlar om den slutgiltiga acceptansen av förlusten. Åtminstone till ytan, det vill säga. ”She left her last early spring, is leaving there and here” konstaterar Dylan betraktande med smärtan fortfarande ekande. ”She still lives inside of me, we’ve never been apart”.

Låten är uppbyggd som en envägskonversation mellan berättaren och någon som uppenbarligen känner henne som brutit sig loss ifrån honom. Han redogör för lyssnaren hela händelseförloppet och förhör sig försiktigt om vad hon gör nuförtiden, vilket kan få en att känna hur nära hans känslor fortfarande är. Givetvis har lyssnaren inget svar att ge honom. ”If you get close to her, kiss her once for me. Always have respected her, for what she did, for getting free.”

Det är lätt att dra paralleller till andra låtar som Dylan skrev, återigen i mitten av sextiotalet. De där typiska Dylanska farväl-låtarna, de med det där kaxigt nonchalanta: ”Don’t think twice, it’s allright”, ”It’s not me, Babe” och ”She’s your lover now”. If you see her, say hello” antar en mer sorgsen ton och mognare hållning. Det är en av de låtar som jag tycker är absolut vackrast på albumet, men som känns så intensivt sorgliga, att jag helt enkelt har svårt att lyssna på dem.

9. ”Shelter from the Storm” tar oss tillbaka till det komplexa språkmässigt och till ett språk som känns förebåda senare album. Det finns nåt högtidligt, gammeldags arkaiskt, närmast bibliskt i språket, inte minst när han drar paralleller mellan sitt lidande och Jesus lidande på korset när kvinnan beskrivs ta hans törnekrona. Den är skriven helt i första person-form, med tio verser. Alla verser avslutas med titelraden, så på det viset är det ingen speciellt komplicerat skriven låt, och det blir lite upprepande, men det är en smaksak om man gillar det.

Hans resa har varit lång och tuff, och en kvinna erbjuder honom ”shelter from the storm”. Det får väl betraktas som en emotionell storm. Möjligen är det så här Dylan beskriver räddningen som giftermålet hade för honom 1965. ”Twas in another lifetime, one of toil and blood/when blackness was a virtue and the road was full of mud/I came in from the wilderness, a creature void of form/”Come in”, she said “I’ll give you/Shelter from the storm.”” Denna kvinna, hon som räddar honom, blir sedan inte den frälserska han behöver. ”Now there’s a wall between us, somethin’ there has been lost/I took to much for granted, I got my signals crossed.”

Det tycks som Dylan med det mycket bildrika språket hade ambitioner med låten. Personligen är det en låt jag har haft lite svårt att tycka var lika bra som de fyra inledningsspåren, men många tycker om den. För mig intensifieras den här typen av tematik framförallt på Street-Legal och får en musikalisk kontext som passar mycket bättre i mina öron.

10. ”Buckets of Rain” är albumets sista spår och det är en lättsam låt med en lättad Dylan. Han låter lättad över att lidandet är över. Trots det han sjunger om inte är upplyftande så låter Dylan nu som om all smärta äntligen fått komma ut. ”I like the cool way you look at me/Everything about you is bringing me/Misery”. ”Buckets of Rain, buckets of tears, I got all them buckets coming out of my ears” Det finns till och med lite humor inbakat i det. Han låter som han gjorde för tio år sedan igen.

”Buckets of Rain” är ingen speciellt komplicerad låt, men den passar verkligen in som en slutlåt. Det sista albumet hade behövt hade varit ett långt grandiost nummer a’la ”Desolation Row”. Därtill är det en fin liten låt.

Där slutar så ”Blood on the Tracks”. Det har varit en lång och emotionell resa, både för Dylan och lyssnaren. Trots att ”Blood on the Tracks” varit svår för mig att komma in i så inser jag idag givetvis dess genialitet. Det finns en briljant balansgång mellan enkelhet och unik komplexitet i låtskrivandet, något som går igen i musiken. Det finns en skön balans på låtkompositionen där de första fyra spåren är en sjuhelvetes resa in i en poets hjärna, alla bör räknas till Dylans starkaste låtar genom tiderna. Å andra sidan kan man antingen anmärka på att det blir lite monotont, eller hylla denna flytande övergång som något genialt i att upphäva tiden. Kanske kan det kännas lite framtungt somliga gånger, för andra halvan är inte lika stark textmässigt. Det är dock en mer musikaliskt variationsrik skara sånger.

Sen ska väl medges att ljudbilden inte är min personliga favorit när det gäller Dylan. Jag föredrar antingen ett rockigare sound, eller ett mer exotiskt sound a’la ”Desire” eller varför inte ”Street-Legal”. Det där är en smaksak beroende på vilken musikstil man föredrar, och även om ”Blood on the Tracks” inte är det album jag lyssnar mest på så lyfter jag likaväl på hatten åt ett mästerverk signerat Bob Dylan.